Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigrid Undset: Marie Bregendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID UNDSET
i stånd att slå rötter och bli herre på egen
gård. Hon har bondens vett, den taktkänsla,
som de inflyttade behöver för att accepteras
i bygden, samhörigheten med allt det bästa
i den gamla bondekulturen. Hauge är energisk,
initiativrik, hans oroliga själ är öppen för allt
det nya i tiden, nyfiket hungrig på att
experimentera och pröva chanser för friska
nyvinningar. Men utan Kirstine är han i alla fall
dömd att misslyckas. Han är som kvarnen
— Kirstine den som fyller säden i den; då
hon dör, går kvarnen snart tom. Därför att
hon märker, att det förhåller sig så, värjer hon
sig under den första tiden av deras bekantskap
mot hans påträngande erotik, mot sin egen
längtan efter att ge sig till mannen —
instinktivt vet hon, att det är bara i ett äktenskap hon
i längden kan vara allt det för honom, som
Holger Hauge aldrig kommer att sluta upp
med att behöva — en stark och trofast famn,
där han natt efter natt kan finna utlösning för
kroppens och själens spänning och hetsiga
oro, så att han vaknar vederkvickt och utvilad
till nästa dags sinnesrörelser, en hjälpare, som
dag efter dag och år efter år lotsar undan
arbete och tar udden av bekymmer för den
temperamentsfulle mannen, utjämnar
svårigheter, uppmuntrar, ger goda råd utan att bry
sig om att de blir onådigt mottagna, bara de
blir följda — vilket de oftast blir.
Ytligt sett verkar deras äktenskap inte
särskilt harmoniskt och lyckligt. Han är
ego-centrisk, en djupt ofridsam natur, som reagerar
våldsamt på olustbetonade affekter och avskyr
motståndare men tar medgång och lyckliga
händelser som någonting som bara är hans
naturliga rätt. Han är varken särskilt ridderlig
eller snäll mot sin hustru för jämnan. Han
är ingalunda elak mot sina styvbarn, men
egoistiskt tanklös i sitt förhållande till dem
— de är Kirstines och ingen annans, det får
bli hennes sak att göra vad som behövs för
dem. Och han klarar inte alltid sitt
förhål
lande till folket i bygden så bra — blir
utmanande och arrogant, när han möter misstro
mot sina i och för sig utmärkta planer om
samarbete och utnyttjande av den nya tidens
möjligheter, från konservativa gamla bönder
och från otrevliga och avundsjuka bönder,
som själva hellre vill undvara en förtjänst än
se, att även Hauge tjänar mera än förr. Det
är inte alltid så lätt eller roligt att vara
Kirstine — men det är djupt tillfredsställande.
Ty hon vet hela tiden, och ibland vet även
Hauge det också mycket väl, att de lever
ett rikt liv, därför att de lever ihop. Någon
enstaka natt, någon enstaka dag vet de båda,
att nu rörde de vid den skatt, som de äger
tillsammans — en väldig tillgång, som i
vardagslag kan ligga gömd under små och stora
ledsamheter och slentrianen, kommer i dagen
och ger stunderna glans och glöd.
Den stora romanen om dessa två människors
liv genom en epok, präglad av stora
händelser och förändringar i Danmarks kulturliv
och i det danska samhällets struktur,
innehåller naturligtvis mycket som inte är fullt så
intressant för utlänningar som för danskar.
Och omkring Kirstine och Holger Hauge rör
sig ett vimmel av människor, hela det lantliga
samhället av bönder, arbetsfolk och högre
ståndsfolk. Inte alla dessa figurer har fru
Bregendahl lyckats göra lika levande och
fängslande. Men skildringen av de två
huvudpersonerna har blivit en stolt triumf.
Kirstine, som har känt sin farfar,
torpar-bonden från ”trämärrens” dagar, upplever
tjugufem år av den danske bondens
utveckling, kooperationen, folkhögskoletiden,
systemskiftet i dansk politik, venstreregeringen, lärd
degn och bonde på ministertaburetterna. Och
hon ser lantarbetarna, daglönarna, organisera
sig för att skydda sina intressen — under det
befriade bondeståndet har det uppstått nya
skikt av förorättade och svaga, som vill upp.
Kirstine känner, att annorlunda kommer det
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
