Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clifton Fadiman: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLTFTON FADIMAN
BREV FRÅN AMERIKA
De årliga Pulitzerprisen äro för Förenta
staterna vad Nobelpriset i litteratur är för
världen. Årets domslut mottogos på det hela
taget med lugn, ja, rentav med
tillfredsställelse. Det är någonting ovanligt, ty i
allmänhet blir prisnämnden, som har en viss
dragning åt det konservativa hållet, varje år
föremål för en spärreld av skarp kritik. Margaret
Mitchells historiska roman från
inbördeskriget, ”Gone With the Wind”1, som nu har
sålts i ungefär 1 400 000 exemplar, fick priset
för skönlitteratur, vilket inte förvånade någon.
Det torde komma att dröja ungefär fem år
innan vi få upp ögonen för det faktum att
denna fenomenala best-seller, som har tagit
landet med storm, i själva verket inte är någon
bra bok, fastän den är förstklassig som
berättelse. Priset för lyrik har tilldelats Robert
Frost för hans ”A Further Range”. Mr Frost,
som är ett slags amerikansk Wordsworth, fast
han är fri från allt idealistiskt nonsens, har
vunnit detta pris även tidigare. En del kritiker
mena, att Carl Sandburgs ”Yes, the People”,
en lyrisk hyllning till demokratiska
amerikanska folkseder, skulle ha varit ett mindre
banalt val. Det sundaste domslutet var
förmodligen det som gällde amerikansk historia.
I denna grupp erhöll Van Wyck Brooks’
utmärkta ”The Flowering of New England”1
ett välförtjänt pris. Priset för amerikansk
biografi tillerkändes Allan Nevins för bans
1 Se föregående brev.
solida, tråkigt respektabla bok om Hamilton
Fish, statssekreterare under president Grant
efter inbördeskriget. Även mr Nevins har varit
pristagare förut. Priset för dramatik
representerade förmodligen en eftergift åt så kallad
”populär” smak. ”You Can’t Take II With
You” av George S. Kaufman och Moss Hart,
en av de stora teatersuccéerna för närvarande,
är en godmodig Dickensartad farskomedi,
utan något som helst värde men ytterst roande.
I rättvisans namn måste dock erkännas, alt det
inte denna säsong framförts ett enda litterärt
värdefullt amerikanskt skådespel. På det hela
taget ha Pulitzernämndens val i år varit sunda,
säkra och inte särskilt roliga. Prisdomarna
kunna sova lugnt i sina sängar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
