Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clifton Fadiman: Brev från Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN AMERIKA
entusiastiska förhandsuttalanden från så
allmänt aktade författare som Sinclair Lewis och
Theodore Dreiser, anslogo en stor summa till
reklamen och satte sig att invänta resultatet.
Hittills har deras hasardspel visat sig
lyckosamt — 134 000 exemplar såldes på tre
veckor, och försäljningen tar allt större fart.
Av dessa 134 000 exemplar tog
Book-of-the-Month Club 90 000 för sina regelbundet
sub-skriberande medlemmar. Mr Brand tycks vara
årets upptäckt vad debutanterna beträffar.
Andra unga romanförfattare som ha blivit
fördelaktigt uppmärksammade äro William
Maxwell med sin ömma, inträngande bok
”They Came Like Swallows”, en skildring av
en familj gjord ungefär i Virginia Woolfs
stil, Daniel Fuchs med sin ”Low Company”1,
en bitter, realistisk, våldsamt kvick bild av en
grupp samhällets olycksbarn i New York,
Meyer Levin, författare till ”The Old Bunch”,
en älskvärd, tankediger krönika som
behandlar ett tjog människor i efterkrigstidens
Chicago, och George Weller, vars bok
”Clutch and Differential” härleder sin
tekniska titel från mr Wellers intresse för bilen
som en symbol för våra dagars Amerika.
Mr Weller, som är New York Times’
Aten-korrespondent, är kanske den största
begåvningen av dessa fyra unga män. Denna roman,
som är hans andra i ordningen, skulle kunna
kallas ett djärvt fiasko.
Vårsäsongens succés de scandale är ”The
Late George Apley” av John P. Marquand.
Den skulle kunna betecknas som en lättare
version av George Santayanas ”The Last Puritan”.
Det är en kvick och inte särskilt älskvärd
analys av Bostons tomma och ytliga
aristokrati, de svaga avkomlingarna av de kraftfulla
gamla puritaner som ursprungligen
koloniserade landet. Bostons noblesse är ganska upp-
1 Ej att förväxla med Mark Benneys ”Low
Company” (”Dåligt sällskap”, Bonniers 1937), som i
Amerika kallas ”Angeis in Lndress”.
MILLEN BRAND
bragt över mr Marquands listiga satir men
är alltför väluppfostrad för att dra sin
förtrytelse inför offentligheten, medan det övriga
Amerika, som alltid har retat sig på Bostons
envisa anspråk på intellektuell överlägsenhet,
har hjärtligt roligt åt boken. Ett ytterligare
pikanteri tillkommer därigenom att det var
en allmän överraskning, när mr Marquand
plötsligt visade sig vara i besittning av verklig
litterär begåvning. Han har i åratal skrivit
rafflande äventyrshistorier för den populära
småborgerliga pressen. Ingenting i hans
förflutna har låtit förmoda att han besatt en så
väloljad ironi, en sådan kvickhet och
förståelse för olika typer i samhället som
ådagaläggas i ”The Late George Apley”.
En god bild av Nya England sådant det
tedde sig under senare hälften av
sextonhundratalet, när nybyggarna stredo mot
indianerna och igångsatte häxprocesser, lämnas
i Esther Forbes’ ”Paradise”. Det är en
historisk roman som är rik på detaljer och
omsorgsfullt dokumenterad men som kanske
551
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
