Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
NYA TYSKA BÖCKER
Av Hermann Hesse, som nyligen firade sin
sextioårsdag, föreligga två nya böcker: en
diktsamling, ”Neue Gedichte”, och ett
prosaband, ”Gedenkblätter” (båda hos S. Fischer,
Berlin). Vår gamla kärlek till denne hjärtats
diktare bekräftas därigenom på nytt.
Den ewigen Bildern treu, standhaft im Schauen
stehst du zu Tat und Opferdienst bereit
— så ser han skalden i sina nya dikter, och
sådan är han själv; han vet det, och han
fullföljer det:
Und unser ist das Amt, im Niedergang
durch Zeichenspiel, durch Gleichnis und Gesang
fortzubewahren heiliger Ehrfurcht Mahnung.
Så mynnar svårmodet i dessa dikter åter
och åter ut i välsignelse:
Wir bliihen und verblühen gern
in Gottes grossem Garten.
Allt vad Hermann Hesse skapat är värt
kärlek och tacksamhet. Denne berättares
fylliga och starka stämma, dess dröjande och
lugna klang älskar man som en schwabisk
småstad med torn och tinnar och med kullar
och sluttningar runtomkring. Och när
brunnarna och fontänerna brusa i den med sitt
eviga sorl, då tror man sig höra hans verser
och älskar dem, därför att de höra samman
med själva tingens grund. Man älskar denna
blick, som är ägnad landskapet och
människorna och årstidernas eviga under, denna
blick, som glänsande återspeglar vad den
skådat. Man älskar denna melankoli, därför
att den har en kärv och kraftig smak liksom
en skogsört, över vilken hösten stänkt sin
första gula färg. Denna lust och glädje och
smärta vid kontakten med hembygden älskar
man. Hesse berättar, hur han en gång står
vid broräcket, där han som pojke många
tusen gånger kastat ut sin metrev, och han
känner ”med en underbar gripenhet, hur
vacker och märkvärdig denna upplevelse var
för mig: att en gång ha haft en hembygd!
Att en gång på en liten plats på jorden ha
känt alla hus och deras fönster och alla
människor där bakom!” Och man vet: därifrån
kommer Hesse, hembygden lever i hans blod
och i hans diktning.
En berättelsens sj älvporträttör, den
beträngda idyllens och det förlorade
oskuldsfulla paradisets diktare, en det evigt
mänskligas profet — tiden må vara aldrig så
splittrad, individen må vara aldrig så hotad utifrån
och inifrån — en mystiker och en man av
denna världen, en ”stäppvarg”, besatt av vilda
lidelser, och likväl en människa, som
drömmer om själens harmoni och ständigt längtar
efter den — allt detta är Hermann Hesse.
I hans nya prosabok ”Gedenkblätter” — som
innehåller skisser och anteckningar, vilkas
tillkomsttid sträcker sig över mer än tre
decennier, och vari han kärleksfullt tecknar
557
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
