Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
förvirrat ut i denna omgivning: rufsigt och
rikt och brokigt som i en lantlig trädgård.
Hans sorglöst framvuxna vers återge för det
mesta de allra vackraste färger, de härligaste
reflexer och de sällsammaste skuggor. ”Die
ewige Hochzeit — Der brennende Kalender”,
denna årsbok bildar upptakten till hans
flödande sång, som man kunde likna vid de fyra
årstiderna. Först vintern: ”Der weisse Schlaf”;
sedan sommaren: ”In sich versunkene Lieder
im Laub”; därefter våren: ”Lusamsgärtlein”;
och slutligen hösten: ”Weltspuk”. I dessa
fyra böcker har man hela Dauthendey; hans
hjärta är som en flöjt, och han vet att få
stunden att tona:
Und bin der Aermste von der Welt,
wenn mal mein Tag kein Lied enthält.
Han har inte bara sjungit visor; han har
också författat noveller, romaner och dramer.
Dauthendey förblir också i sin prosa vad han
alltid varit: lyriker, sångare, visdiktare. Det
är alltid lyriska tonfall och balladmotiv, som
han förvandlar till berättande prosa. Hans
berättelser äro som ett altarskåp: plötsligt
springa dörrarna upp och blotta
kostbarheterna: det ojordiska, det överjordiska, sagan.
För kort tid sedan skulle Arthur
Schnitz-ler ha blivit sjuttiofem år gammal. Som en
hälsning till födelsedagen och som ett tecken
på hans livaktighet också på andra sidan
graven kommer hans ”Abenteurer-Novelle”
till oss (Bermann-Fischer, Wien). Den har
bara blivit ett fragment, men Schnitzler har
i en oavbruten stegring fört fram den till
höjdpunkten. Där den måste slupa brant ner
igen, slutade Schnitzler. Vi tro oss i detta
bråda slut spåra en djupare mening, och
därför synes oss novellen sällsynt fulländad. Ty
allt som för Schnitzler var en huvudsak: detta
framträngande till äventyret, denna
förvandling av hela livet till en helighet, full av
oförutsedda överraskningar och oupphörliga
avgöranden (som man helst ville undvika),
denna oroliga blandning av andlig frihet och
oavlåtlig jakt efter den och samtidigt detta
tvång att följa dunkla, oförklarliga makter,
detta nesliga släpande efter ödets vagn, vars
körsven man tror sig vara, men vars blinda
offer man i verkligheten är — detta halvt
upphöjda, halvt beklämmande skådespel är
i ”Abenteurer-Novelle” återgivet med sällsynt
förtätad konst.
Denna novell är en bild av livet, sådant
Schnitzler såg det och ständigt gestaltade det.
Den unge mannen Anselmo, som ingenting
längre håller tillbaka, sedan hans föräldrar
dött i pesten, som från sin fädernestad
Ber-gamo beger sig ut i den jungfruliga världen,
till hälften en flykting, till hälften en
förlossad människa, endast driven av impulsen
att gå vidare och inte kvarhållen av något,
inte ens av sin älskade — denne yngling
utgör sammanfattningen och symbolen av
alla Schnitzlers manliga gestalter; och de
unga kvinnor han möter — alla på gränsen
mellan naivitet och uråldrig insikt, mellan
skygg dröm och högtidlig värdighet — äro
på ett skönt och förklarat sätt en sinnebild av
hans kvinnor. Om diktaren också låtit dem
leva under renässansens tid, äro de likväl,
kvinnor och män, alla utan undanlag en
folk-vandringstids människor liksom vi:
”underbari ivriga och beredda”. Allt som utgör
skönheten och storheten i Schnitzlers konst
såväl i dess tidsbundenhet som dess tidlöshet
finna vi i denna efterlämnade
”Abenteurer-Novelle”.
Vad som i synnerhet är påfallande i den
nyare tyska litteraturen är mängden av
böcker, som berätta om den egna
barndoms-och ungdomstiden. Att försjunka i den egna
ungdomen och alt återuppliva den mellan
”dikt och sanning” är en egendomlighet för
tysk berättarkonst. (I nutiden må sedan yttre
inflytanden ha tillstött.) Det går en rak linje
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
