Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Svensk roman 1837—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HARRIE
livets genomskådade tomhet och djävulskap
sattes för violinmusik.
Hjalmar Söderbergs värld är redan den
sista förkrigsgenerationens. Atmosfären var
kvav och laddad, olust och ängslan malde
under de europeiska härskarklassernas
vällevnad och drev fram ett jäktat, nervöst
livstempo; de intellektuella fingo neurastenikerns
intresse för sitt själsliv. Samtidigt voro de
stadsbor, vakna och nyfikna, med rik och
snabb omsättning på intressen, och
nödvändigtvis med internationell orientering: man
var europé, och ens fantasi tänkte sig
framtiden amerikaniserad. Det gick inte att stanna
i stilberättelsens isolering: i anknytning till
internationellt mod bryter en ny
romanform fram, som gör analyser av människors
intima problematik — psykologi brukade det
kallas — och söker fånga miljöerna i
reportagets och kåseriets teknik. Henning Berger,
Hjalmar Söderbergs vän, var. en ensam
pioniär; sedan följde den diktargrupp som
brukade diskutera Bergson med kritikern John
Landquist. Utgångsläget var för dem alla
intellektualistiskt, men endast Gustaf
Hellström har behållit det: han gästar i sin mogna
konst tillvaron som suverän
utrikeskorrespondent. Sigfrid Siwertz leddes i sin
samhällskritik längs bergsonska tankegångar in i
positiv förkunnelse om vitalitet, aktivitet,
hjärtelagets spontana uttrycksformer — med ett
ord livets irrationella drivkrafter. Hos de
andra har världshändelsernas tryck förr eller
senare frigjort en stark religiös inspiration:
tydligast hos Sven Lidman, men på slutet
också hos Henning Berger, och i andra former
hos Elin Wägner och Ludvig Nordström — de
båda som fått mest av den episka gåvan och
det reformatoriska patos. De äro bägge
rot-fästa i var sin hembygd utan att uppge
stadsbomentaliteten; och så olika deras konst
har gestaltat sig ha de bägge förblivit
realister, även sedan de blivit evangelister, med
det paradoxala evangeliet om att
mänskligheten skall sammanföras i den goda viljans
gemenskap. Det är tiotalsromanens
fulländning.
Men den kom först i efterkrigsvärlden. Vad
skrev och läste folk under krigsåren? Två
för Sverige nya genrer kommo till, och de
motsvarade bäst det aktuella behovet hos
vidgade läsekretsar: den erotiska
förströelseromanen överlevde knappt gulaschperioden,
men den intelligenta, självironiska
skälmhistorien — Frank Hellers genre — har
behållit sin livskraft. Vildmarksromantiken
— efterklang av Pelle Molin och Olof
Högberg, och av den glupskt läste Jack London —
hade högkonjunktur. Författarna med
ambition sökte redligen inregistrera sina intryck av
världskatastrofen. Det mesta har blivit glömt
— egentligen alltsammans, utom det
medita-tiva epos där filosofen Hans Larsson gick till
sina hemmabyars livskällor för att få kraft
i hemsökelsen.
Så kommer förtvivlans, upprorens, de
lös-släppta experimentens tid, då de hävdvunna
kulturformerna ligga slaka som gamla läglar
dem livet läckt ur, då allt underjordiskt
tränger sig upp mot luft och ljus och då allt
ofattbart och oanat tycks bli, när som helst,
den enda verkligheten. Pär Lagerkvists
expressionism vill ge den förtätade upplevelsen av
tillvarons kaos. Agnes von Krusenstj erna
ägnar sin förfinade konst åt att gestalta ett
nytt slags epos, driftlivets, sagan om den
hämmade och plågade libidons strömningar
på djupen. I Wadköpings bristfärdiga idyll
avslöjar Hjalmar Bergman människolivets
demonier och fantasmagorier. Från Krutstan,
ett andra Wadköping, stiger Birger Sjöberg
över gränsen till den helt och hållet Andra
Världen, den som Bergman blott låter ana.
I André Gides efterföljelse låter Eyvind
Johnson sin analys fräta sönder det maskspel
människan bedriver med sin så kallade
personlig
604
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
