Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Harrie: Svensk roman 1837—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK ROMAN 1837 — 1937
het. Artur Lundkvists och Harry Martinsons
prosalyrik i berättelseform får med nya
språkliga medel — ett spel av drömord och
oväntade vardagsord — tolka den djupa önskan
om människans försoning med naturlivet,
i parbildningens sakrament som D. H.
Lawrence förkunnat...
Tills världen fick stadga på nytt — ty det
kan den inte leva utan — men ett nytt slags
stadga, den av anno 33. Även inom
romandiktningen begynner — fast ännu omöjlig att
överskåda — anpassningen efter
diktaturstaternas Europa och högkonjunkturens Sverige,
och efter den tillstramade
världsåskådnings-kampen mellan fascism, marxism och
liberalism. Man kan skönja en dragning dels åt
den tunga, dokumentariska romanen, gärna
självbiografisk, dels åt en ny, hårt
disciplinerad klassicism. En enda sak är riktigt
viss — i Sverige av 1937 har ingen
diktning ställt sig i fascismens tjänst. Vilhelm
Mobergs episka must med lukt av blod och
jord; Ivar Lo-Johanssons socialreportage och
Moa Martinsons indignationsdikt; Hans
Bot-wids och Karin Boyes rapporter om det inre
livets äventyr; Olle Hedbergs svala och
vassa analyser av den svenska borgerligheten;
Harald Beijers stort syftande krönikor om
rättens och godhetens strider — allt detta är
med i tidens kamp, men bakom samma
frontlinje. Den började byggas upp redan på
rector Almquists och mamsell Bremers tid.
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
