Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Mascoll Silfverstolpe: Svensk bokkonst 1837—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR MASCOLL SILFVERST0 LPE
Omslaget till V. F. Palmblads roman ”Familjen
Falkenswärd. Örebro 1844.
till banden från 1830—40-talen finner man
såväl knappa empirestämplar som nymodig
ornering i form av rocailler, vilka vittna om
att rokokon vaknat till liv i en tid, där den
absolut inte hörde hemma, och av arabesker,
vilka ge till känna att bokbindarna fått upp
ögonen för Grolierbandens underbara dekor.
Men det är också vid denna tid som kloten
introduceras som bokbandsmaterial. Idén kom
från England, där man använde linne och
bomullstyg till bokband redan i början av
1820-talet — när det äldsta bandet av denna
art såg dagen var för några år sedan
föremål för livlig diskussion i brittiska
bibliofil-kretsar — och ett årtionde senare är
mate
rialet här. Ett ganska utsökt material till att
börja med, stämt i gröna eller mörklila toner
och pittoreskt mönstrat. Särskilt i några
förlagsband som utgingo från L. J. Hiertas
förlag i början av 1840-talet dekorerades kloten
med guldpressning i alltigenom engelsk stil.
Men även på detta lilla område återtog den
tyska smaken ledningen, som den haft inom
vår bokbindarkonst sedan slutet av
fjortonhundratalet.
II.
Gå vi med vår undersökning några
decennier fram i tiden, finna vi kloten stadd på
segertåg inom bokproduktionen. Materialet
ger bandet ett helt annat reklamvärde än förr,
kloten förekommer i allehanda granna färger,
och mot marinblå, körsbärsröd eller klargrön
botten framträder den ofta figurala
guldpressningen med effektfull skärpa. De äldre av oss
kunna inte tänka oss diktsamlingar av
Tope-lius eller ”signaturerna” eller Sätherberg
— om någon nu tänker på honom — utom
i förbindelse med korniga, guldsmyckade
klotband, vilka haft en olycklig benägenhet att
skilja sig från bokblocket. För dessa
förlagsband svarade några stockholmska bokbindare,
som efter gedigen utbildning i Tyskland
öppnat verkstäder i huvudstaden — jag
nämner framför allt Franz Beck och Isak
Elkan. Båda hade redan på 1850-talet
förbindelser med de bonnierska förlagen. Den förre
är sålunda sannolikt mästaren till de, trots den
bombastiska smaken, i mina ögon intagande
banden till Adolf Bonniers stora
klassikerupplaga ”Svenska författare” (1855—75), vilka
öppnats med så mycken andakt genom
årtionden och som alltjämt utgöra ett
glädjerikt inslag å många bokhyllor i svenska hem.
Innanför dylika klotpärmar i senromantisk
stil är papperet i regel gott — ”gulsjukan’
är på det hela taget överstånden — och
trycket röjer gemenligen typografisk omsorg
608
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
