- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Oktober 1937 Årg. 6 Nr 8 /
623

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Josef och Potifars hustru. Översättning av Bertil Malmberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JOSEF OCH POTIFARS HUSTRU

håret ur hans panna och kysst honom med
kärlekens oförnekliga rätt.

— Vi träda åt sidan, sade hon, jag och
mina tjänarinnor, vilka alltid, så också i dag,
ledsaga mig, så att vi icke uppehålla
förvaltaren, vilken utan tvivel före skymningens
inbrott vill övertyga sig om, att det i Peteprés
trädgård råder samvetsgrann ordning, pch som
kanske också vill inspektera det lilla lusthuset
på terrassen.

— För trädgård och trädgårdstempel,
svarade Josef, har jag föga intresse, så länge jag
står inför min härskarinna.

— Mig synes det, att de städse skulle
intressera dig och få glädja sig åt din
omsorg framför den övriga förvaltningen, fortfor
hon (och hur skrämmande ljuvligt och
äventyrligt tycktes henne icke redan detta, att hon
talade till honom, sade ”mig” och ”dig”, ”du”
och ”jag” — över de två stegens avstånd, som
skilde deras kroppar ifrån varandra,
spridande en fläkt av den förening och
samhörighet skapande atmosfär, som utgår från den
talande), ty det är ju bekant, att de
ursprungligen ha grundat din lycka. Jag har hört sägas,
att du först måste göra tjänst i det lilla templet
som den stumme tjänaren, och ute i
fruktträdgården kom Peteprés ögon att falla på dig,
då du lät blommorna rida.

— Ja, så var det, skrattade han, och hans
skratt skar henne i hjärtat som ett lättsinne.
Precis som du säger, så var det, nådig fru! Jag
gjorde vindtjänst hos Peteprés palmer efter
anvisning av den där pratmakaren, som de
kalla, jag vet inte vad, eller jag får inte
upprepa det för dig, ty det är ett löjligt namn,
som folket funnit på, och ingenting för dina
härskarinneöron . . .

Hon såg på den skämtande, utan att le. Att
han uppenbarligen icke anade, hur litet hon
var i sinnesstämning att skämta, var bra och
alldeles nödvändigt, men också mycket
smärtsamt. Ville han också tyda hennes avvärjande

allvar som en rest av hennes fientliga
hållning gentemot hans upphöjelse, märka den
måste han. — Efter trädgårdsmästarens
anvisning, sade han, var jag den gången vinden
behjälplig här i trädgården, då kom Faraos
vän och bjöd mig tala, och då jag hade lyckan
att finna nåd för hans ögon, kom detta
ögonblick att medföra många förändringar.

— Människorna, tilläde hon, levde och
dogo till förmån för dig.

— Allt ligger i den Förborgades hand,
svarade han, i det han begagnade sig av en
beteckning på den Högste, varmed han icke
väckte anstöt. Förhärligat vare hans namn!
Men ofta frågar jag mig, om jag icke genom
hans understöd och hjälp blivit övermåttan
upphöjd, och i hemlighet bävar jag för min
ungdoms skull, att ett sådant ämbete blivit
lagt på mina axlar, att jag går som förvaltare
och fullmäktig tjänare i detta hus, och jag
kan icke vara mycket över tjugu. Jag talar
öppet inför dig, höga härskarinna, ehuru icke
endast du hör mig, och du, helt naturligt, icke
kommit ut i trädgården allena utan, som det
höves din ställning, ledsagad av de
uppvaktande jungfrurna. Dessa höra mig också och
erfara nu med eller mot sin vilja, hur
förvaltaren anklagar sig för sin ungdom och
uttalar tvivel angående sin mogenhet för ett
så högt ämbete. Må de göra det! Jag måste
acceptera deras närvaro, och de få icke minska
mitt förtroende för dig, härskarinna över mitt
huvud och hjärta, över mina händer och fötter.

Det har ändå sina fördelar att vara
förälskad i en underlydande, en som är i vår
tjänst, ty honom tvingar hans ställning att
tala på ett sätt som gör oss lyckliga, hur litet
han än må mena därmed.

— Naturligtvis lustvandrar jag inte i
trädgården allena, svarade hon ännu mera
härska-rinnestolt — det kan icke förekomma. Men
tala utan fruktan för att prisgiva dig åt Hezes

623

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 00:32:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-8/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free