Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Josef och Potifars hustru. Översättning av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THOMAS MANN
och Me’et, mina kammarjungfrur, ty deras
öron äro mina öron — vad ville du säga?
— Endast detta, härskarinna: talrikare äro
mina befogenheter än mina år, och din
tjänare hade icke kunnat förundra sig, ja hade
billigtvis måst erkänna det berättigade däri,
om hans hastiga upphöjelse till förvaltare
i detta hus hade hälsats icke endast med
tillfredsställelse utan också med förtrytelse och
motstånd. Jag hade en fader, som uppfostrade
mig i sitt hjärtas godhet, Usir Mont-Kaw, och
give den Förborgade att han ännu levde, ty
hur mycket bättre hade jag det icke med min
ungdom, och hur mycket mera kunde jag icke
tala om lycka, då jag ännu var hans mun och
hans högra hand, än sedan han trätt in genom
de hemliga portarna till de härlighetens rum,
där evighetens Herre råder, och jag är allena
med mera plikter och bekymmer än jag har
år bakom mig, och har ingen i världen, som
jag kan fråga till råds i min oerfarenhet och
som kan hjälpa mig att bära den börda, som
tynger mig till jorden, Petepré, vår store
härskare, må han leva, och må lyckan följa
honom, men det är allmänt bekant, att han
icke bekymrar sig om något annat än att äta
och dricka och djärvt betvinga nilhästen, och
om jag komme till honom med räkningarna
och med bokföringen, så skulle han säga: ”Det
är bra, Osarsif, min vän, det är bra. Dina
räkenskaper förefalla mig att stämma, så
mycket jag kan se, och jag antar, att du icke
är i färd med att förringa min rikedom, ty du
vet vad synd är och har en känsla för, hur
i hög grad avskyvärt det vore att förfördela
mig. Därför, tråka nu inte ut mig!” Sådan är
vår härskare i sin storhet. Välsignelse över
hans huvud! — Han sökte efter ett leende
i hennes ansikte efter denna beskrivning. Det
var ett helt litet förräderi, som han där begick,
om också i all kärlek och vördnad, ett svagt
försök att över huvudet på husets herre komma
i skämtsamt samförstånd med henne. Han
menade sig kunna gå så långt utan att svika
det givna förtroendet. Ja, han menade sig utan
fara kunna gå ännu längre. Leendet av
samförstånd uteblev emellertid. Detta var honom
kärt och gjorde honom på samma gång litet
förlägen. Han fortfor:
— Men jag, med min ungdom, är ensam
med så många frågor och har ett sådant ansvar,
när det gäller handel och näringsliv,
beträffande dess ökning och vidmakthållande. Just
som du såg mig komma här, höga
härskarinna, var mitt huvud uppfyllt av bekymmer
för sådden. Ty floden sjunker tillbaka, och
den sköna sorgefesten närmar sig, då vi hacka
upp jorden och begrava guden i mörkret och
plöja ned korn och vete. Det är nu en fråga,
som din tjänare grubblar på, om vi inte på
Potifars åkrar, nämligen på ön ute i floden
skulle odla långt mera durrahirs i stället för
korn som hittills: jag menar negerkornet,
negerhirsen, jag menar den vita, ty brun durra
ha vi redan odlat tillräckligt till
kreatursfoder, och den mättar hästarna och bekommer
nötboskapen väl, men beträffande nyodlingen
kan man spörja, huruvida vi icke i större
utsträckning skulle slå oss på den vita och beså
stora arealer därmed till människoföda, så
att gårdsfolket kunde utspisas med den goda
brödsäden i stället för med korn- och linsgröt
och komma till bättre krafter. Ty den har en
utomordentligt mjölrik kärna, och dess frukt
har sugit näring ur den feta jorden, så att
arbetarna behöva mindre därav än av korn
och linsbönor, och så kunna vi mätta dem
fortare och bättre. Jag kan icke säga, hur jag
grubblar på detta, och då jag såg dig komma,
härskarinna, i den aftonljusa trädgården,
åtföljd av dina ledsagerskor, tänkte jag i mitt
sinne och talade till mig själv som till en
annan: ”Se, du är ensam i din oerfarenhet
med alla omsorger för huset och har ingen,
som du kan dela dem med, ty härskaren
befattar sig icke med något. Men här närmar
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
