Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thomas Mann: Josef och Potifars hustru. Översättning av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOSEF OCH POTIFARS HUSTRU
sig härskarinnan i all sin skönhet, åtföljd av
två kammarjungfrur, som det hennes ställning
anstår. Anförtro dig dock åt henne och rådgör
med henne angående nyodlingen och
beträffande durrahirsen, så får du höra hennes
mening, och hennes kloka råd kommer att
bistå dig i din ungdom.”
Eni rodnade, dels av glädje, dels av
förlägenhet, ty hon visste alls ingenting om
negerkorn och kunde inte ge något råd,
huruvida man gjorde klokt i att odla mera därav.
Hon sade något förvirrad:
— Frågan är värd att dryfta, det är
uppenbart. Jag vill tänka över den. Är jordmånen
på ön lämplig för den nya odlingen?
— Med vilken erfarenhet min härskarinna
gör sig underrättad, svarade Josef, och hur
hon i varje särskilt fall vet att träffa den
springande punkten! Det är god slamjord,
men trots detta måste man göra sig beredd
på, att det kan bli felslag i början. Ty
åkermännen känna ännu inte riktigt till sättet att
odla den vita durran till människoföda, utan
endast den bruna, som uteslutande användes
till kreatursfoder. Om min härskarinna kunde
ana vad det kostar, innan man får folket så
långt att de luckra upp jorden så fint med
hackan, som den vita durran kräver, eller tills
de ha fått klart för sig att den inte tål något
ogräs som den bruna. Och bekymrar man sig
inte om rotskotten, så slår det fel, det blir
foder, men inte föda.
— Det är säkert svårt med det oförnuftiga
folket, sade hon och blev röd och blek av oro,
därför att hon icke kände till något av dessa
ting och var i största förlägenhet, hur hon
skulle kunna ge ett sakligt svar, då hon ju
ändå hade önskat, att han dryftade
förvaltningen med henne. Samvetet slog henne med
djup blygsel inför tjänaren och hon kände sig
ytterligt förnedrad, därför att han talade till
henne om passande och ärliga ting, såsom
framställningen av människoföda, medan hon
däremot inte ville eller visste något annat än att
hon var förälskad i honom och åtrådde honom.
— Helt visst svårt, återtog hon med en
hemlig bävan. Men de säga ju alla, att du
vet att hålla folket till att göra ett gott arbete
och samvetsgrant sköta sina plikter. Så
kommer det troligen också att lyckas dig att lära
dem, vad som kräves för denna nyodling.
Hans blick sade henne, att han icke hade
hört hennes pladder, och det var hon glad
över, även om det på samma gång sårade
henne alldeles förskräckligt. Han stod där
verkligen djupt försjunken i tankar på den
ekonomiska frågan.
— Kornvipporna äro mycket fasta och
böjliga, sade han. Man kan göra utmärkta borstar
och kvastar därav och har så alltid något
till husbehov och handel, om en skörd skulle
slå fel.
Hon teg smärtsamt kränkt, därför att hon
märkte, att han inte alls tänkte på henne
längre och talade med sig själv om kvastar,
som visserligen voro hederligare än hennes
kärlek. Han å sin sida märkte åtminstone, att
hon teg, blev förskräckt och sade med detta
leende, som vann allas hjärtan:
— Förlåt, härskarinna, den ovärdiga
underhållning, varmed jag, straffvärde, tråkar ut
dig! Det är endast för att jag i min
oerfarenhet är så ensam och har ett sådant ansvar att
bära, och därför att jag kände en sådan
frestelse att rådgöra med dig.
— Det är ingenting att förlåta, svarade hon.
Saken är betydelsefull, och möjligheten att
tillverka borstar gör risken mindre. Det var vad
jag genast tänkte på, då du talade med mig
om den nya odlingen, och jag vill taga mig an
saken och ytterligare överväga dess lämplighet.
Hon kunde inte hålla sina fötter stilla, så
brände det henne att komma bort därifrån,
bort från hans närhet, som dock var henne
dyrbarare än allt annat. Detta är en vanlig
motsägelse, när det gäller förälskade: att först
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
