Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Olika önskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIUS
där han sitter framför husporten i
aftonsvalkan, medan hon önskar och får, söker och
finner, fattar föremålet i sikte och bemäktigar
sig det, ty vill hon hava sig en lantgård, ”så
skaffar hon sig den”.
Men det finns andra önskare, som har
planer på en åker, som vill hava sig en
lantgård, ja, som vill det högst glödande, men
hos vilka det tycks möta oöverstigliga hinder
att skaffa sig den. Också deras situation och
fatalitet, förtätad till anonym ordstävsvishet
— bara brottstycken torde förekomma —
präglas in i små barns formlösa själar: att
det går tvärtemot som man vill och rakt emot
önskan, att det är något under vägen, som
sätter sig på tvären, men att det är vägen som
är mödan värd; hos den disponerade tränger
denna visdom in i själamärgen. Svårt att ta
fasta på det lika och gemensamma i dessa
önskares sinsemellan så motstridiga
fysio-nomiska uttryck och rörelseschemata: blicken
kan vara inåtskådande eller spejande,
spanande framåtriktad, den skyndsamma gången
är ofta något kantig; i själva språkbruket
urskiljer man vissa stereotypt återkommande
uttryck, såsom ”vad det är som ligger bakom
det hela”, och hur det ”egentligen hänger
ihop” och ordet ”tvärtom”. De gäckade
önskarna skulle man möjligen kunna föreslå
som gemensam andlig beteckning, ty det
upprepar sig ständigt, att just när lantgården är
inom räckhåll, med sin förseglade brunn och
det underbara vattnet, så kommer en annan
önskare, släntrande från sidan, med
köpesumman redo, och skaffar sig den; i omedelbart
grannskap av det önskade plägar som bekant
denna typ av önskare gemenligen bortryckas
av döden. I sitt eldiga framträngande tycks de
aldrig hinna fram till den eviga ron. Deras
opraktiska anordningar under färden kan för
den utomstående betraktaren te sig absurda
som i den mest svettdrivande dröm. Vem
skulle inte vilja störta fram och ge dem en
apelsin eller något litet beklaga, till hälften
vansinniga som de ofta förefaller och med en
häpnadsväckande förmåga att omge sig med
dåliga rådgivare. Men ingenting kan vara
mindre befogat. I sitt besatta sökande är den
gäckade önskaren tusen gånger avundsvärdare
än den lyckligaste bland lyckliga önskare.
”För min del har jag den tron, att de usla
stunder vi tillbringa i stoftet äro noll och intet
i förhållande till den eviga existensen, då vi
frigjorts från materiens bojor.”
”En halvtimmes målardille är så härligt att
man gärna ger sitt liv för den.”
”Gäckade” om dessa önskare karakteriserar
utan tvivel något för dem väsentligt, men det
räcker inte; det är taget från en utomstående,
världsligt ytlig aspekt. Trots att ett ”aldrig,
aldrig kommer det att ske” hos de
svårmodigaste ljuder obevekligt, ja, redan vid
sökandets början, tycks det inte finnas någon
tvekan om att sökandet självt är av högsta
vikt: det måste under alla omständigheter
fortsättas. Under vandringen genom kvava
lokaliteter och korridorer kommer den
inspärrade plötsligt ut på någon trappavsats och
möter ett luftdrag av obeskrivlig renhet.
Genom kaj utfönstret i det stora fartygsskrovet
skymtar en vision av havet — lungorna
vidgas! Om sådana vägens oväntade
händelser efterlämnar de dokument, ofta av
underbart eggande, hänförande, ljuvt hoppgivande
karaktär.
List och en viss hänsynslöshet kännetecknar
de lyckliga önskarnas moraliska natur; för
deras intellektuella verksamhet är det
karakteristiskt att känntänka. Önsketekniskt torde
det tillgå ungefär så här: kännandet springer
före och tar, och ”tänket” kommer efter
och konstaterar. Mittemellan sömn och vaka
slungas önskningens boll med armstyrka mot
målet; vägen som den beskrev var inte så
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
