Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Olika önskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA ÖNSKARE
kan det bli utmärkt bra poesi, om situationen
i fråga sjunges ut med mod; det blir inte den
fyllda önskningens dikt, inte den konsekventa
övertygelsens monotoni, men det blir
underhållning och befrielse för hela
marknadspubli-kum. Ty den är, i sin genuina naivitet, för
alla, inte för de särskilt olika, inte för likarna,
den är för hög och låg, för alla och envar.
Även i nedgångstider behöver man någon gång
höra denna visa om levernets allmänna
stollig-het. Det är Åvävvla-poesien, dårdikl, trotsdikt,
ramsa och självdeklaration:
Allt du i drömmar vägt
har jag rätt länge ägt.
Sprattla, min lax, för spleen
och dråsa, min borgruin.
Alltid finns lodet där och stretar bakåt,
alltid de vacklande medarna, gråt, skratt,
upp-givelse, trots, vaggvisans gråtmildhet och de
brokiga önsketingen. Lägg fram en rad av en
sådan dikt för en person av tredje kategorien:
Lyckan min kan fulla synas gå krokot”
— han fattar den omedelbart, läser den så
fint som helst, de andra får inte ihop det
till meter ens. För sin djupaste
självdeklaration väljer den störste av trotsare dialektens
ord, den naiva, innerligt trotsiga, styvsinta:
Ja vell int var strå äll kork,
int hö äll vesne bla,
i blåsten på sjön, i het å tork
ja vell vare mä sjöl ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
