Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
Medlem av Académie Frangaise
NYA FRANSKA BÖCKER
Eftersom man brukar anse att det litterära
året slutar med sommarferierna, kan man
säga att perioden 1936—37 avslutats på ett
lysande sätt. Alltför många böcker borde
egentligen omnämnas, vi måste göra ett urval
bland dem. Detta urval kommer att omfatta
de mest olikartade verk, från sådana som
författats av oomstridda mästare eller sådana
som tillhöra den falang av yngre
skriftställare, som börja bli mogna författare, till
sådana nykomlingar som ännu äro
fullständigt okända för den stora publiken och icke
framträtt förrän de sista månaderna.
Först måste då nämnas Abel Hermant. Det
är välbekant att Abel Hermant framträtt såsom
de franska sedernas skildrare. Hans verk
kommer på denna grund att leva som ett
vittnesbörd om ett samhälles vanor och deras
förändringar. Detta måste förstås rätt; hos Abel
Hermant är det endast fråga om den grupp
av människor som man brukar kalla
”socie-teten”, det vill säga den fina världen. Det är
inte först i våra dagar som den fina världen
börjat spela en betydande roll i vår litteratur.
Populist- eller proletärförfattarna ha ofta
förebrått den det. Sorgligt nog måste det
erkännas, att även om populist- eller
proletärförfattarna ofta ha berättat om egenartade
särfall, så ha i gengäld deras skildringar
aldrig haft den allmängiltighet, som
återfinnes hos den verklige moralisten och som
gör att roman- och memoarförfattare sedan
fyra sekler givit en så riktig och slående bild
av detta lilla skikt av vårt samhälle, som, vad
man än för övrigt anser om det, genom sin
ställning, sin sensibilitet och sin kultur bäst
representerar den franska anden.
I detta panorama har Abel Hermant utvalt
fyra eller fem enligt hans åsikt mycket
representativa personager, till vilka han
återkommit i olika repriser. Till dessa måste man
räkna vicomte de Courpière och den unge
herr de Coutras. I ”La dernière incarnation
de M. de Courpière” har Abel Hermant
skildrat sin hjältes olika
utvecklingsstadiei-och sista levnadsöden. Abel Hermant har lagt
märke till att i sjuttonhundratalets memoarer
voro de höga herrarna icke alltid så
skrupulösa i penningaffärer och att det hände att de
i det praktiska livets svårigheter togo emot
hjälp av kvinnor, till vilka de stodo i
vänskapligt förhållande. Han har frågat sig om
denna egendomlighet ännu existerar. På så
sätt har monsieur de Courpière uppstått.
Monsieur de Courpière, en autentisk och
mycket slösaktig grand seigneur, som
emellertid saknar tillräckliga medel för att föra ett
stort hus, tvekar icke att finansiera sitt
furstliga liv med stöd av sina amorösa äventyr,
bland vilka man också bör räkna hans lysande
giftermål. Jag kan inte här återberätta hela
den romanserie som bär hans namn. Det må
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
