Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
sett hur hon förvandlat hans bästa trupper
till en skock svin, liksom Odysséns Circe.
Den store statsmannen kan naturligtvis inte,
när han äntligen mött förtrollerskan, motstå
hennes förföriska charm och den slutliga
teatereffekten — ehuru den när man känner
Pierre Benoits konst icke kommer alldeles
överraskande — består i att återföra den store
statsmannen, den utomordentlige ledaren, till
den sydamerikanska Circe, förödmjukad och
besegrad, men alltjämt lika förälskad i den
kvinna för vars skull han tidigare deserterat.
Denna roman är skriven med hela den fart,
hela den medryckande bravur, den rikedom
på överraskningar och den skicklighet som
utmärka författaren till ”Königsberg”, men
man har svårt att tro på den.
Paul Morand har nyligen publicerat en
novellsamling med titeln ”Les Extravagants”,
som obestridligt är den bästa bok han skrivit
sedan ”Ouvert la nuit”. I själva verket
innehåller denna volym endast två berättelser,
och av dessa kan man förbigå den senare, som
är en produkt av Paul Morands vanliga
hantverk; men den första av dessa båda
berättelser är ett obestridligt mästerverk genom sin
konstnärlighet, sin koncisa form, sin intensitet
och sitt originella ämne. Den för tanken till
den franska litteraturens bästa ”contes”, till
Charles Nodi^r, till Mérimée, greve de
Gobi-neau, Guy de Maupassant. Det är historien
om en pensionerad kavalleriofficer som legat
i garnison i Saumur och där varit
medlem av den ryktbara ”cadre noir”, det vill
säga Frankrikes bästa ridskola, och som
därefter, ensam och ruinerad, uteslutande ägnar
sig åt inridningen av ett sto, som han kunnat
köpa billigt, emedan de militära experter som
uttaga djuren icke anat dess dolda förtjänster.
Milady har givit sitt namn åt novellen; på
några laddade sidor se vi den pensionerade
majoren uteslutande gå upp i detta djur, som
han fostrar med lika mycken stränghet som
kärlek. Därefter tvingas han av sina växande
svårigheter att sälja det, och man kan säga
att den stackars mannens liv därmed är slut.
En dag kommer emellertid Miladys nye
ägare, som gör anspråk på att vara
hästkännare, tillbaka för att låta den förre ägaren
inspektera stoet. Denne ser till sin förtvivlan
att den oduglige stallmästaren förstört alla
detta ädla djurs utmärkta egenskaper genom
att låta det arbeta oriktigt; och för att visa
honom vad det verkligen kan åstadkomma,
för han det till en trång akvedukt, som leder
över en bergsklyfta på sextio meters höjd,
varefter han, då han närmar sig den andra
sidan, störtar Milady i avgrunden och dödar
både hästen och sig själv i fallet.
Fran^ois Mauriac har i en volym,
”Journal II”, samlat ett nytt urval av sina artiklar
i Figaro. Fastän han kommer in på de mest
aktuella och de mest olikartade ämnen, kan
man dock sammanföra dem i tre grupper: de
som ägnas åt hans hembygd, vilken som
bekant är Bordelais, de som handla om musik
och de som beröra politiska förhållanden. De
sistnämnda äro avgjort de sämsta; Frangois
Mauriacs fördomsfrihet och impulsivitet
fördunkla ibland hans klarsynthet. Hans senaste
krönikor visa en viss tveksamhet i hans
politiska uppfattning, vilket ibland kan leda
honom till att ställa sig på samma sida som
fienderna till de ting han representerar och
skänkt sin tro. I gengäld ge de sidor som
behandla hans hem på landet, hans vingårdar,
de närbelägna ”Les ländes”, ännu ett exempel
på den känsliga ton, den man skulle kunna
säga musikaliska glöd, den förmåga av
för-krosselse och extas som hans utmärkta
romaner äro kända för och som förskaffat honom
hans stora berömmelse.
Franska akademien har i år tilldelat
monsieur Guy de Poutalès sitt stora pris för
”La péche miraculeuse”. Utan att direkt vara
en ”flodroman”, som man säger nuförtiden,
642
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
