Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edmond Jaloux: Nya franska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDMOND JALOUX
till en utmärkt roman av en ung och
fullkomligt okänd författare, monsieur Lucien
Mal-vault. Icke utan förvåning ha kritikerna
under ett hittills okänt namn upptäckt ett så
ypperligt verk. Även detta erinrar om Prosper
Mérimées fulländade konst. ”El requete”
tilldrager sig under det spanska inbördeskrigets
första tid. Man kan inte tveka om var Lucien
Malvaults sympatier ligga. Han är för
nationalisterna; men vad jag beundrar hos honom
är att han inte velat visa sig orättvis eller
nedsvärta motståndarna till hans egna åsikter.
Han erkänner deras energi, deras själsstyrka;
han är — tyvärr! — också tvungen att
erkänna verkligheten av det ursinne och den
förtvivlan vari de leva och som i varje
ögonblick göra dem till systematiska skadegörare,
som vilja draga med sig i sin egen undergång
en värld som de hata, emedan de icke lyckats
forma den efter sina nycker eller sin vilja.
Det finns fruktansvärda sidor i ”El requete”.
Man bör läsa dem, ty de äro sanna; man bör
läsa dem, ty de lära oss i vilka djup av
grymhet och vanvett vår tids människor kunna
falla, därutinnan ingalunda bättre än de mest
barbariska epokernas människor, när de resa
sig mot de lagar och de bruk, varigenom
civilisationen möjliggör för människan att
föra ett moraliskt och personligt värdigt liv.
Förutom sitt dokumentariska intresse har
”El requete” uppenbarat för oss en författare
som, om han fortsätter som han börjat,
kommer att bli en av vår tids yppersta. Men å
andra sidan kan man naturligtvis fråga sig
om icke Lucien Malvault är en tillfällig
företeelse som författare.
Bland de unga romanförfattare som
upptäckts under det senaste kvartalet måste man
nämna Jean Guirec och Christian Mégret.
Jean Guirec — som fått ett annat av
akademiens pris — var inte helt och hållet okänd
men har länge trevat sig fram, och det måste
sägas att hans första romaner voro rentut sagt
obetydliga. Men med ”La maison au bord du
monde” har han plötsligt ryckt fram i första
ledet; det är ett mäktigt, poetiskt verk, ädelt
i sin konception och utfört med en ovanlig
kraft och tragisk känsla. Man spårar ett
inflytande från Julien Green; det är
visserligen sant att denna påverkan från Green,
som är en av vår romandiktnings största
förnyare, ibland yttrar sig på ett något oklart
sätt; det blandar sig med andra
inspirationskällor, såsom till exempel de fantastiska
filmer som man ofta såg för några år sedan.
La maison au bord du monde ligger i en
av Paris’ utkanter, i ett gytter av smågator
och mörka boningshus. Det är det sista huset
i ett litet kvarter beläget ovanför järnvägen,
där staden tar slut. En man ligger där på sitt
yttersta, en lärare som förr i världen varit
uppfostrare och rådgivare åt en ung flicka.
Denna kommer och hälsar på honom vid sin
återkomst från en vistelse i England; hon
återfinner ingenting av den man hon en gång
känt; vad hon ser är en ruin av en människa
som är nära att gå under av sorg och lidande
tillsammans med en kvinna som inte har
tanke för något annat än en ung man som
hon älskar; en ung man som i sin tur en
gång varit förälskad i den unga studentskan.
Och för att hennes gamle vän skall få dö
i frid, för att hans hustru skall sysselsätta sig
med honom, för att han skall återfinna lugn
före sin bortgång, förmår den unga flickan
sin gamle beundrare att draga sig ifrån hans
hus och åter uppvakta henne själv.
Allt detta tilldrar sig under häftiga scener,
bland bisarra och excentriska människor.
Och den tragedi som uppstår ur dessa
konflikter har en ädel resning. Julien Green,
Georges Reyer i ”Le magasin de travestis”,
Jean Guirec i ”La maison au bord du monde”,
Robert Francis i sina olika arbeten ha alla
givit oss en typisk roman av en ny och
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
