Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Tolkningar av Fjärran Östern - Anmälda böcker - Lin Yu-Tang, My Country and My People; En kines om Kina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
Hans bok väger tungt men är icke tung och
läses med nöje.
En stor styrka hos Lin Yu-tang ligger däri
att han på ett mera framgångsrikt sätt än
någon annan av mig känd författare på
området lyckats för sin västerländska publik
klarlägga det svårfattliga sammanhanget
mellan den kinesiska odlingens form och
innehåll, det vill säga den kinesiska skriftformens
— som är mycket mer än en skriftform —
betydelse och väsen. I själva verket har denna
bild- och begreppskalligrafi gett form icke
endast åt det kinesiska tänkandet utan även
åt konsten — och står dessutom i ett nära
samband med hela samhällslivet. För den
genomsnittliga västerländska uppfattningen låter
detta orimligt, och där betraktas gärna frågan
om den gamla skriftens avskaffande som en
rätt enkel praktisk eller teknisk fråga. Det är
något vida mer — i själva verket en av
kärnpunkterna i hela det kinesiska problemet. Den
som läser Lin Yu-tang kommer att förstå detta.
Han kommer också att förstå en annan sak:
den oerhörda skillnaden mellan en kultur,
vilkens fara legat i att formen velat bli tung
och tryckande i all sin fulländning — den
kinesiska — och en annan — den
västerländska — vilken måhända skulle kunna sägas
ha utvecklat sig genom en språngvis fortsatt
serie av ”barbariska” reaktioner mot formens
tryck. Den enas fara är förstelningen, den
andras upplösningen. Bägge kämpa för sin
tillvaro och sitt fortsatta liv med sina medel.
Men först nu, egentligen endast under de sista
åren, har den kinesiska form- och
anpassnings-kulturen — ett trångbott och gammalt, men
människovänligt samhälles kultur — utsatts
för den dels upplösande, dels stimulerande
inverkan av den västerländska,
analytisk-kritiska, upplösande kulturen.
Den kinesiska odlingens, det kinesiska
samhällets och det kinesiska folkets vånda under
denna påfrestning är det egentliga temat för
Lin Yu-tangs bok. Han visar hur det kinesiska
litteraturspråket, skriftformen och litteraturen
i dess helhet genomgått en omfattande
förändring under denna påverkan. Han visar vilka
problem som diskuteras i Kinas andligen
vakna kretsar, och den icke speciellt kunnige
västerländske läsaren lär härvid finna, att
dessa ofta äro helt andra än han skulle ha
förmodat. Och slutligen går han ej heller
omkring de politiska spörsmålen. Han visar,
i vilket levande och naturligt samband dessa
stå med de litterära och andliga problemen.
Men han hör dess bättre icke till dem, som
rekommendera förenklade och färdiggjorda
politiska lösningar. Han förskriver sig icke
till någon principiell politisk åskådning utan
betraktar dem alla med äkta kinesisk skepsis
och ironi som högst ofullgångna och vulgära
företeelser — vilket dock icke betyder att han
anlägger den intellektuelle eller litteräre
snobbens affekterat likgiltiga roll inför landets
yttre och inre organisationsproblem. Men han
ser framför sig en lång och svår period av
endast gradvis fortskridande mognad. Ej heller
idealiserar han på något sätt den nya
härskande klassen i Kina. Han hör alltså icke
till revolutionsentusiasterna; han ser
korruptionen, egoismen och planlösheten lika skarpt
som någon. Han tror överhuvud ej på någon
lätt eller snabb lösning av Kinas problem.
Han har icke mycket varken av entusiasm eller
respekt. Och dock är han en allvarlig patriot.
Men patriotism i Kina är ett långt vidare
begrepp än i Västerlandet — jämförbar
endast med den ”europeiska patriotism”, som
kan sägas hägra över Västerlandets horisont.
Den är också ungefär lika sällsynt.
Kineserna äro ett äldre kulturfolk än vi.
Men de stå ändå på sätt och vis jorden
närmare. Det finnes mera doft — ej blott av
blommor utan även av mat och parfymer och
oljor — mera frän smak och mera sensualism
överhuvud i Kinas konst, litteratur och
tanke
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
