Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Raymond, Ernest, Det var en gång en familj, anmäld av Artur Lundkvist - Graves, Robert, Antigua, en penny, purpur, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
rande prästfamilj han målat en rad porträtt
av, alltigenom välstuderade, ofta lustiga men
till slut också gripande. Boken börjar ”en
klar morgon år 1893 under drottning
Victorias regering” och klockan ringer entonigt
i St. Austins kyrka; man gör strax
bekantskap med kyrkoherden 0’Grogan och hans
livliga familj. Han själv förefaller väl till
freds med sin imponerande gestalt och lite
falska vältalighet, men hustrun är redan trött
och färglös, inte den kvinna hon skulle ha
kunnat vara. Barnen är fem till antalet, men
efter ett par kapitel skiljer man dem lätt från
varandra. Keatings, den förstfödde, med krav
på ställföreträdande auktoritet i faderns
frånvaro, är en riktig liten engelsman, angelägen
om att inte låta sig imponeras av något som
helst; han blir också i unga år
familjeöverhuvud, när fadern plötsligt beger sig i väg ur
landet med en annan kvinna. Joyce börjar
med att samla författarautografer, blir sedan
societetsreporter och gifter sig med en
öken-brun och mycket blåögd officer i indiska
armén. Derek är en inbilsk yngling med
framgång på idrottsplanen och utvecklas till en
välklädd herre med framgång som
bilförsäljare. Peggy är en religiös natur, som lider
av oöverensstämmelsen mellan sitt behov att
tro och sin brist på tro, hon bedriver ständigt
ett slags vadhållning med Gud som gör henne
både lycklig och ångestfull; hon förälskar sig
i en medelålders präst och hamnar i ett
äktenskap, som mest bjuder på besvikelse och
resignation. Tony, slutligen, är den man bäst
lär känna; redan i barndomen bereder honom
hans djupa känslobehov svårigheter, han
fäster sig alltför starkt vid en annan
skolpojke, och sedan som ung lärare upplever han
detsamma. Han flyr kvinnorna, som bara gör
honom tafatt och mållös, för att i stället
umgås med poesien, tills han träffar sin
Helene, generalsdottern, som han erövrar med
förälskelsens blint djärva strategi. Efter ett
par år har emellertid känslorna slocknat och
poesien blivit omöjlig för honom:
”Den förblivande, ömsesidiga, allt
besegrande kärleken är det enda fulländade som
livet bjuder oss — och den existerar inte. —
Nå, kunde han säga att han fann sig i det?
Vad blev följden om han gjorde det, sådan
han nu var beskaffad? Tony vandrade fram
och tillbaka och sög på sin pipa, medan han
försökte se världen i detta nya ljus. Och han
såg att det kom all jordens skönhet att mista
sin glans. Varje vackert landskap, varje
solnedgång måste göra ont att se, ty de väckte
denna häftiga hunger efter den fulländade
mänskliga kärleken. Varje utsökt linje i en
kvinnas ansikte måste utdela samma sting, ty
den antydde något som inte fanns. — Alla
kärleksdikter, allt som någonsin skrivits om
kärlek, skulle ha samma effekt, ty han skulle
förhärda sig och säga: Det existerar inte. Och
slutligen: om denna kärlek inte existerade
fanns det ingenting att skriva om, ty allt
föddes av dess ljus och det ljuset var släckt.”
Detta är Tonys erfarenhet och kontentan av
boken; därefter kommer världskriget och
sopar undan alla det vanliga livets problem.
Raymonds omsorgsfullt beskrivande prosa
rymmer mycket av allmänmänsklig sanning
och skönhet såväl som av engelskt landskap
och engelsk karaktär. Någon originell
begåvning eller nyskapande konstnär är han inte;
man blir bestämt ingen verkligt stor författare
genom att i våra dagar försöka skriva som
Tolstoj. Men han är onekligen uthållig,
välbalanserad och uppriktigt
människointres-serad: alltså en i vidsträcktare mening läsbar
författare. Artur Lundkvist
Inte bara för filatelister
ROBERT GRAVES: Antigua, en penny,
purpur. Översättning av Louis Renner.
Tiden. 5: 50.
Inför allt slags samlarmani står
undertecknad respektfullt förvånad. De bilda, dessa
underliga kurrar, säkerligen en sorts hemligt
brödraskap, förenat av vurmens starka band.
Den ädlast inriktade samlare, jag stiftat
bekantskap med, är en svensk lektor, expert
på marseljäsens historia och innehavare av
den troligen största privata samling
musikinstrument, som existerar här i landet. Han
är en utomordentligt balanserad man, en
prudentlig herre, till synes fri från alla slags
bisarrerier i sitt personliga uppträdande.
Likväl är han mig något av en psykologisk gåta,
och jag anar med bävan och vördnad schakt
i hans själ, som jag inte har förutsättning och
utsikt att komma i någon riktig kontakt med.
674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
