Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Graves, Robert, Antigua, en penny, purpur, anmäld av Johannes Edfelt - Ackermann, Walter, Kärlek per flyg, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Det har förvisso skrivits mycket om
samlar-vurm och hobbies, och det är bara naturligt
att en excentriker som Robert Graves, fin
poetisk experimentator och romanförfattare
med lejonklo, har fångats av ämnet. Själv
torde han som sin huvudsakliga hobby räkna
romersk arkeologi och kejsartidens historia.
Därom vittnar hans största kraftprov som
prosatör: de fascinerande rekonstruktionerna
av Claudius’ liv ”Jag, Claudius” och
”Clau-dius, guden”.
”Antigua, en penny, purpur” får väl
närmast betraktas som ett lekfullt mellanspel
i ett författarskap, som visat ovanligt dristiga
ambitioner och en utpräglad håg för
extraordinära ämnen. Denna roman är, kan man
säga, en korsning av skälmroman och
detektivhistoria. Den är också ett stycke icke omilt
drabbande satir över oarter och löjligheter,
som förvisso äro allmänmänskliga men
kanske i särskild grad förekomma hinsides
Engelska kanalen. Den respektlösa ton, som
genomgår romanen, utesluter sannerligen inte
ett bistert sanningssägande.
Graves kontrasterar i sin bok två engelska
människotyper. Oliver Price är inkarnationen
av anglosachsisk stockkonservatism. Han är
ett konglomerat av konventionella åsikter,
undfångna och samvetsgrant omhuldade sedan
public-schoolåren; samtidigt är han ängsligt
mån om sitt och utrustad med en stabil fond
av egenrättfärdighet. Hans syster Jane är
en människoprodukt av mera deciderad
efter-krigskaraktär. Hos henne är revoltens anda
bofast, men den har verkligen inte ett spår
av shelleysk generositet. Sitt görande och
låtande låter hon dikteras av ett ingrott,
onyanserat hat till den smått stupide brodern. Hon
blir en mondän teaterinnehaverska — efter en
fintlig spekulation i tobak; med fräck
respektlöshet och fin näsa för ”vad som gör sig”
bringar hon det snabbt nog till välstånd.
Hennes syskonhat får slutligen utlopp i en
segsliten process med brodern om ett unikt
och fantastiskt värdefullt frimärke, och denna
process bjuder på många spännande
överraskningsmoment.
Sådan är tonen och intrigen i denna roman.
Den inviger en i samlarmaniens mysterier,
men den gör mer än så: den ger oss en
satirisk bild av två människotyper: den
hänsynslösa karriäristen och den egenrättfärdiga
nollan. Det är en bok, som döljer sin gadd
bakom lekfullt skämt. Där finns fantasteri
och karikatyr övernog, men likväl tvivlar man
aldrig på sanningshalten. Johannes Edfelt
Luftens vardag
WALTER ACKERMANN: Kärlek per flyg.
Översättning av Dagny Henschen Harrie.
Gebers. 3: 50.
När jag fick se, att Walter Ackermanns
roman med den billiga titeln ”Kärlek per
flyg” i förlagsreklamen rubricerades som en
bok för backfischar, blev jag något förvånad.
Min första tanke var att skicka tillbaka boken
till redaktören för detta aktade magasin och
med vänskaplig ironi fråga honom, vad han
menade med att sätta en till relativt mogen
ålder kommen karl att recensera flickböcker.
Hans omdöme brukar emellertid sällan svika
honom, varför jag beslöt att först kasta en
blick på objektet. Och nu är jag glad, att jag
inte avfärdade det hela som ett förlåtligt
misstag. Redan på första sidan tjusades jag. Av
översättningen. Vilken vacker, rytmisk prosa,
vilket välljud, vilka bilder! tänkte jag, det är
inte många yrkesförfattare som förfogar över
ett dylikt instrument, så mångskiftande, så
uttrycksfullt för skilda stämningslägen mellan
det flickaktigt förtroliga, den manligt
kamratliga jargongen och skolpojkens klumpigt
beundrande vändningar. Jag var till en början
böjd att ge översättarinnan hela äran för
nöjet — det är så sällan man får tag i en
översättning som kommer fulländningen så
nära — och jag vill fortfarande inte ta ifrån
henne något av det som kommer på hennes
andel. Man kan möjligen tillåta sig en stilla
undran, om inte folk av Elisabets och Werners
generation numera ganska allmänt övergått
till de singulara verbformerna vid pluralt
subjekt åtminstone när de skriver brev? Men
en översättare kan inte skapa av intet. Det
måste finnas ett bra underlag. Om en översatt
bok gör en viss verkan, griper en, fångar en,
skänker stämning eller spänning, är det ändå
i främsta rummet författarens förtjänst (under
det att motsatsen inte alltid är hans fel).
Walter Ackermann har otvivelaktigt fått en
bit av diktarens trollspö i faddergåva av vän-
675
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
