Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Schleich, Carl Ludwig, Det var dock härligt att leva, anmäld av Sven Stolpe - Hölaas, Odd, Nederst vid bordet, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
dånade av krajt. Han kom inte med några fint
ciselerade meningar, han hamrade in dem
i medvetandet. Man kan inte hämta några
finslipade citat ur hans skrifter. Allt skrider
långsamt och säkert fram som ett moln, men
över en oändligt vid horisont. Så var det också
i samtal med honom. Man hade ofta en känsla
av att han endast gjorde antydningar, gav
korta glimtar av en vulkanisk process, som
inte kunde uttryckas i ord.” Strindbergs
sinnessjukdom förnekar Schleich. Han hade
förföljelsemaniska tvångsföreställningar; ”men
man måste försöka sälta sig in i, hur det
skulle kännas för ett så alltomfattande
intellekt att nästan överallt möta ett kompakt
motstånd, som yttrade sig i otaliga nålstyng”.
Om Schleich inte själv var ett geni, så var
han i alla fall en sällsynt charmfull och
levande personlighet. Han var otroligt
mångsidig — diktade, skrev romaner, spelade på
ett otal instrument, spåddes en stor karriär
som sångare och gjorde en rad medicinska
upptäckter, av vilka den mest betydelsefulla
kanske är den av lokalbedövningen. Men
Schleich är dessutom en betydande tänkare,
som har ställt upp ett eget psykologiskt
system, och som är mäktig egna reflexioner
över de flesta av mänsklighetens
grundproblem. Hans bok gnistrar av intelligens. Man
observerar hans religiösa funderingar.
Slumpen kallar han i förbigående för
”möjligheternas clown” och anser det osannolikt, att
denna clown kunnat skapa de järnhårda
naturlagarna — det är en äkta schleichsk, snabb
och intelligent tanke. En annan gång antyder
han, att åtskilliga religiösa diskussioner skulle
ha kunnat undvikas, om gudsbegreppet gjorts
språkligt neutralt (”das Gott”) — en
spirituell tanke, som emellertid i en blink avslöjar,
att Schleich inte själv ägde kristna
erfarenheter. Han berättar också oerhört bra, och de
stora passagerna i hans skildring läser man
med andlös spänning. Ser man på de vackra
bilderna av denne rikt begåvade, frodige och
vitale man och hör man hans charmfulla
jargong ringa i öronen, förstår man, att han
kunde bli snillenas vän.
Med en suck lämnar man Schleichs
självbiografi för alt ta itu med den grå massan
av höstböcker — normalprosan på platta
fötter. Sven Stolpe
Illustration av Hilding Rösiö till ”Från
Benadir-kusten till Giuba”. Recension sid. 681.
Svarta problem
ODD HÖLAAS: Nederst vid bordet.
Översättning av Sonja Bergvall.
Bonniers. 6: 75.
Odd Hölaas är en ung norrman som varit
i U. S. A. och studerat den svarta
befolkningens levnadsförhållanden och de
tillspetsade rasproblemen. Han har gått
jämförelsevis grundligt till verket, dels inhämtat det
viktigaste som finns att läsa i ämnet, dels
farit omkring och sett med egna ögon, talat
med många slags människor och lyssnat till
massornas mummel. De mörkhyade massorna
fann han som regel tysta och stillsamma, men
ett undantag utgjorde den kväll då
negerboxaren Joe Louis slog ut Max Baer i Yankee
Stadium inför nittiofemtusen åskådare: då
45. — B. L. M. 1937.
677
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
