Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Eklund, J. A., Revolutionskritiken, anmäld av Sven Stolpe - Palmstierna, Erik, Horizons of Immortality, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
av frihet och rättfärdighet biskopen kallar ”en
religion på dervischernas dansplan — ännu
ett stycke under negerkulten, som väl en tid
framåt blir teaterepidemisk i våra storstäder”.
Läser man de franska revolutionsmänncns
skrifter, finner man ”den mest utomordentliga
förmåga att säga det största nonsens och säga
det med den största övertygelsevisshet och
den största visshet om ordets verkningskraft”.
Upprörande finner biskopen revolutionens tro
på ”folket”, och att revolutionen skall kunna
lända folket till nytta. Det är ett arv från
upplysningstiden, skriver han. ”Förut fanns
det i regel en ytterligt djup misstro just till
’folket’; detta folk betraktades tidigare som
en pöbel, som det gällde att oskadliggöra, om
man ville hindra dess skadegörelser .. .”
Vår tids alla olyckor beror enligt Eklund
på att revolutionskulten levat vidare. Den
enda möjliga räddningen är en radikal
återgång till förhållandena före 1789.
Till dessa synpunkter — som författaren
meddelar i lösa anteckningar och utbrott
i kanten till Burke, Carlyle, Tocqueville, Hans
Järta och Israel Hwassér — skall endast göras
några anmärkningar.
När biskop Eklund hånar radikalismens
och revolutionsmännens tro på frihet och
rättfärdighet, så vjlle man fråga honom, om det
nuvarande rätt hyggliga sociala tillståndet
i vårt land är något vi har att tacka de kristna
och konservativa för? Eller är det ett resultat
just av det arbete för frihet och rättfärdighet,
som Eklund så blodigt hånar?
Vidare: om allt ont kommer från
revolu-tionsmännen och Rousseau, varför inte då gå
till källorna och undersöka, var Rousseaus
rötter är att finna? De franska konservativa
tänkarna, som i motsats till den svenske
biskopen äger skarpsinne, konsekvens och lysande
stiltalang, tvekar aldrig om svaret:
revolutionens frihetsidé är en ren konsekvens av —
reformationen! Hur kommer det sig, att
biskop Eklund aldrig ägnat detta intressanta
sammanhang någon uppmärksamhet?
Slutligen: ingen betvivlar biskop Eklunds
personliga fromhet eller idealitet. Men det
finns flera sorters kristna. Och från ett annat
kristet läger må det vara tillåtet en
anspråkslös recensent, som läst biskop Eklunds lilla
skrift med verklig sorg, att fastslå en sak. En
regim, byggd enligt eklundskt recept, vore för
oss djupt okristlig. Lenins sociala system står
enligt vår bestämda mening Kristi lära
oändligt mycket närmare än biskop Eklunds. Och
biskop Eklund borde besinna, att det just är
tankegångar och fördomar liknande dem han
finner lämpligt framföra i sin bok, som
djupast sett har skulden till kyrkohatet i
Spanien.
Den skriande motsättningen mellan Kristi
kärlekslära och det sociala system av
orättfärdighet och profithunger, som kyrkan
stillatigande accepterat, har veterligen aldrig
intresserat biskop Eklund. Man ville
rekommendera honom att läsa Stanley Jones’ ”Kristus
och kommunismen” eller någon av Kagawas
skrifter, innan han nästa gång drar i fält mot
de okristliga revolutionära. Det kunde tänkas,
att det i revolutionernas ideologier ligger
betydligt mycket mer av verklig vilja till
rättfärdighet, av verklig kärlek än i hela den
konservativa kristligheten i Europa. Biskop
Eklunds skrift är verkligen en anklagelse.
Men mot honom själv och den kyrka han
representerar. Sven Stolpe
Mystik eller
mystifikation?
ERIK PALMSTIERNA: Horizons of
Immor-tality. A Quest for Reality. Constable.
London 1937. 10 s.
Det spiritualistiska arbete, som envoyén
Palmstierna har givit ut på engelskt förlag,
framställer på 325 sidor en världsåskådning,
undfången genom föregiven kommunikation
med avlidnas andar, medan författaren på de
övriga 40 sidorna redogör för den därvid
begagnade metoden.
Den världsåskådning, som framlägges, får
anses vara synnerligen tidspräglad. Det är ett
slags panteistisk mystik, som hävdar, att Gud
är i oss och att vi alla äro ett med honom
— i högre eller lägre grad beroende på vår
vilja att ta emot det gudomliga ljuset. Denna
tankegång, som går hand i hand med
kollektivismen — den hittas i samtidens politiska
religioner liksom den är ett kärt ämne för
skalder med teodicékomplex — erbjuder
otvivelaktigt ett slags terapi mot känslan av
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
