Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Palmstierna, Erik, Horizons of Immortality, anmäld av Nils Bohman - Rösiö, Hilding, Från Benadirkusten till Giuba, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nade bevis för deras äkthet. Men det är just
bristen på ordentliga bevis, som gör att boken,
även om den bedöms förutsättningslöst, måate
anses ha mindre med mystik än med
mystifikation att göra. Att det finns spiritualistisk
litteratur, som kan berätta ytterst märkliga
saker värda all uppmärksamhet, bör dock
i detta sammanhang framhållas.
Nils Bohman
Somalis ansikte
HILDING RÖSIÖ: Från Benadirkusten till
Giuba. Strövtåg och äventyr i Italienska
Somaliland. Bonniers. 6: 75.
Hilding Rösiö är en svensk målare, som
1933—34 (alltså före det abessinska kriget)
tillbragte ungefär ett års tid i Italienska
Somaliland. Han har tagit god tid på sig med
sin bok. Det är heller ingen vanlig resebok,
den skiljer sig betydligt från mängden både
genom sitt innehåll och sin form.
Rösiö kom till Somali av en händelse, han
hade inget särskilt ärende och ingen särskild
längtan till just den delen av världen. Bagaget
innehöll målargrejor och anteckningsböcker.
När han steg i land, visste han om landet att
det var en fascistisk koloni, 600 000
kvadratkilometer stor och med omkring en million
invånare av hamitisk ras och islamitisk
trosbekännelse — det var ungefär allt.
Huvudstaden, den halveuropeiska
Moga-discio, var han snart färdig med och gav sig
av (per kamel) ett stycke söder ut längs
Benadirkusten, till en liten infödingsmetropol,
som heter Brava, och stannade där en tid. Han
hade några intensiva upplevelser av landet
och folket, fick blodad tand och beslöt att gå
Somali ordentligt in på livet. Det gjorde han
genom långa ensamma resor genom det inre
av landet, per bil och till fots, och slutligen
i kanot utför Giubafloden. Han fick vad man
kallar ”nos för titta”. Hans skildring är
allvarlig och hemsk, en av de hemskaste
reseberättelser jag vet mig ha läst. Han fick se
Somalis ansikte, naket och osminkat: ”ett
skrämmande fult ansikte, vanställt av djupa
ärr, varbölder och öppna sår”.
Till att börja med är landet allt utom
inbjudande. Ett stycke afrikansk tropik, rätt
Illustration av Hilding Rösiö till ”Från
Benadirkusten till Giuba”.
under ekvatorn, sträckor av bördig men föga
uppodlad mark och väldiga vidder av grå
och förbränd vildmark, öken och bush. En
människofientlig natur, som flera gånger är
på vippen att besegra honom genom
utmattning, törst, febrar och vilda djur.
Och folket är i ännu högre grad än landet
ett av dem som Gud glömde. Före detta slavar,
fortfarande levande i halvt slaveri, med
slavars krossade vilja och slöa blick, fattiga,
hopplösa, hjälplöst härjade av hemska
sjukdomar — smittkoppor, syfilis, malaria. En
provkarta på alla primitivitetens och
civilisationens nattsidor. Vad Rösiö har att berätta
om deras eländiga vardag och om
festtillfällenas sadistiska orgier är lika kusligt
beklämmande.
Boken är personligt och mycket skickligt
— när det gäller en reseskildring
överraskande skickligt — skriven. Rösiö är en
god stilist och han arbetar medvetet på sin
form. Han berättar knappt, lågmält,
åter
681
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
