Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Feuchtwanger, Heinrich Mann eller annan
mot Tyskland klart fientlig emigrantförfattare.
Frankrike anses ha de största utsikterna att
i år hemföra litteraturpriset. Ingenting kunde
vara lämpligare än att så skedde, ty den
franska översättningslitteraturen har orättvist
och meningslöst kommit i skymundan i
Sverige. Valéry ansågs för ett par år sedan ha de
största utsikterna men tycks nu ha passerats
av andra och onekligen roligare kandidater.
Roger Martin du Gard har med sin mäktiga,
psykologiskt djuplodande släktkrönika ”Les
Thibaults” meriterat sig för ett nobelpris,
Duhamel likaså genom sin Salavincykel, och
slutligen är Jules Romains sysselsatt med en
av de största romanserier som någonsin
skrivits. Ett nobel pris till någon av dessa
skulle mottas med gillande, men ingen av
dem har väl dock varit av samma betydelse
som André Gide, en av de ytterligt få nu
levande författare, om vilken man verkligen
kan säga, att han satt varaktiga spår efter sig
i världslitteraturen.
En Gideelev i England, Aldous Huxley, är
kanske inte alldeles utan chanser. Det är inte
fråga om annat än att Huxley betytt ofantligt
mycket för utformandet av det allmänna
medvetandet i modern tid, men någon stor litterär
konstnär är och blir han knappast. Vill
akademien nödvändigt ge honom ett pris, får den
allt skynda på, ty rätt vad det är kan en sådan
författare vara hopplöst vieux jeu. Synd att
inte den av Huxley måttlöst beundrade D. H.
Lawrence, Englands störste författare hittills
i det tjugonde seklet, alltjämt en levande
faktor i tusendens liv och en befruktare av
ett oräkneligt antal författare, hann få
nobelpriset. Eller skulle han, även om han levat,
aldrig ha fått det? Det börjar se mörkt ut för
en annan engelsman, vars meriter för
nobelpriset tyckas nästan löjligt självklara,
nämligen den sjuttioettårige H. G. Wells. Av alla
nu levande författare är han den förnämste
kandidaten till nobelpriset. Det är
egendomligt att Svenska akademien visavi H. G. Wells
tycks inta en attityd som man annars endast
finner i extrema engelska high brow-kretsar.
Utanför dessa rökelsedoftan de cenakler, det
vill säga bland människor som ha kontakt
ej blott med litteratur utan också med liv,
betraktas Wells som den frodigaste och
rörligaste begåvningen bland alla anglosachsiska
författare. Kom inte och säg att han inte kan
skriva skönlitteratur, ty sätter han den sidan
till te sig de flesta av hans samtida skäligen
enkla. Blir det en britt och blir det ej Wells
eller Huxley, får man hoppas att det inte blir
Masefield, som påstås ha varit föreslagen. Vill
akademien välja en lyriker är T. S. Eliot utom
all fråga den värdigaste. För sin generation
har han varit en av de stora förnyarna, medan
Masefield tillhör en poetisk skola, som kan
anses ha fått sin utmärkelse i och med att
Kipling fick priset. Ännu en engelsman
skymtar i periferien: Somerset Maugham.
Ehuru en stor beundrare av honom måste jag
sätta ett stort frågetecken efter hans namn
i detta sammanhang.
Den engelskspråkiga litteraturens
tyngdpunkt är på väg att förskjutas till den stora
republiken på andra sidan Atlanten. Sinclair
Lewis’ belöning uppfattades i Amerika
allmänt som ett missgrepp. Den helst sedda
kandidaten i Amerika är Willa Cather,
därnäst skulle väl Dreiser samla de flesta rösterna
(om man nu inte alltjämt vill räkna T. S. Eliot
som amerikan). Dock kan det inte hjälpas
att nog både Dreiser och Cather stigit ut vid
sidan om utvecklingen. Dock, ingen av dem
som föras fram på utvecklingens våg, inte
Dos Passos, inte Hemingway och säkert inte
Faulkner, är mogen för den största litterära
utmärkelsen. Hemingway har betytt mycket
men har själv råkat i stå. Löser han sig ur
sin nuvarande brutala pose, kan han bli en
mycket stor författare, ty kraften har han.
696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
