Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Hj. Linder: Wadköpings uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HL LINDER
mar Bergmans minne för sina figurer: även
släktskapsförhållandena äro i detta fall
betänkligt svåra att reda ut så det stämmer.
Troligast är, att Hjalmar Bergman
tillskapat Wadköping — i vars tidigare
föregångare inte funnits spår av någon allhärskare
Arnfelt — som en anknytning till staden W.,
men utan strängare förpliktelse. Wadköping
är den färdiga upplagan av den stad, till
vilken W. varit en skiss. Han har säkerligen
inte tänkt sig att de två skulle ha så mycket
gemensamt; men då han flera år senare i ”Jag,
Ljung och Medardus” finner sig behöva den
grevlige bankdirektören från W. för sin intrig,
drar han sig naturligtvis inte för att placera
honom som mäktig finansman i Wadköping;
och så glida de två över i varandra. Vid det
laget har han hunnit med att i
wadköpings-miljön inplacera inte bara Arnfeltar, utan
även Bourmaistrar och Siedlar, för att inte
tala om Battwhyl, Brenner och Bernhusen,
vilka ju egentligen hörde tillsammans med den
allra första staden, som inte hade något namn,
inte ens biskop, domkyrka och domprostinna.
Man bör således fasthålla två till synes
stridiga synpunkter på Wadköping. Dels är
den utan tvivel en ny skapelse. Själva blicken
på miljön är förändrad. I och med att namnet
tillkommit har diktaren tillägnat sig en raljant
och satirisk syn inte bara på personerna utan
också på själva staden; miljön spelar en
annan, en annorlunda beskaffad roll än
tidigare, varpå till exempel de kåserande
diskussionerna om den ”wadköpingska” andan är
ett tydligt bevis. Det är den medvetna
små-stadssatiren, som här för första gången sätter
in hos Hjalmar Bergman. Vidare äro namnen
nya; släkten Markurell har visserligen skymtat
en gång för länge sedan men därefter tappats
ur sikte. Hela skolvärlden är ny. Topografien
är ny såtillvida som Prästberget nu bara heter
Berget, och både ån och ”den blånande sjön
i bakgrunden” äro helt nya detaljer. Dels, och
det är den andra synpunkten, smälter dock
denna nya stad, både i diktarens och läsarens
medvetande, alltmera samman med sina
föregångare. Båda parter tyckas glömma bort, att
det någonsin funnits en skillnad mellan
Knutsmässans stad, staden W. och Wadköping.
Var redan den förstnämnda metropolen
något annat än Örebro på grund av
diktar-fantasiens suveräna omplacering av alla
verklighetselement — en annan sak var att den
i stort sett kunde sägas svara mot sin
verklig-hetsmodell — så är Markurells Wadköping
givetvis ännu mer oberoende av diktarens
barndomsstad. Den är en ny och levande
helhet, som själv tillväxer från bok till bok, och
om någon ”modell” kan man nu egentligen
inte tala.
Men gemensamt för alla de tre
utvecklingsfaser som Bergslagens huvudstad genomgått
är dock, att händelser och människor i ett
stort antal fall stått upp ur författarens
minnen. Enstaka reminiscenser från Örebro äro
sålunda nästan lika lätta att hitta i de sista
böckerna som i de första; exempelvis ”Jag,
Ljung och Medardus” är i många avseenden
en direkt beskrivning av författarens egen
ungdom.
En fråga återstår att besvara: hur har
namnet Wadköping uppkommit? Vi ha här
ett vittnesbörd från diktaren själv att tillgå,
och jag skall citera ett brottstycke härom ur
ett brev till redaktör J. L. Saxon, även därför
att det kortfattat bekräftar några av mina här
framlagda iakttagelser. Orden lyda:
”Emellertid är ju min ’bergslag’ ingalunda
något stricte geografiskt begrepp utan blott
en tämligen tänjbar beteckning för mellersta
och norra Svealand. Att identifiera
Wadköping med Örebro går icke. Sant är, att
staden i mångt och mycket ’stått modell’ men
mest ifråga om detaljer, människor, en del
händelser och framför allt stämning. Själva
namnet torde ha uppstått som en sorts
motsättning till Örebro (bro-staden — vad-
722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
