Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Den aldrig stillade hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
DEN ALDRIG STILLADE
HUNGERN
Reflexioner kring romanen ”Bären varandras bördor”,
prisbelönt i Bonniers jubileums pristävling
Världen är full av misslyckade människor.
På somliga syns det på långt håll hur
misslyckandet har kramat till dem, och de som
åskådar utan att genomskåda konstaterar mer
eller mindre belåtet, i vilken grad och på
vilket sätt misslyckandet rasat över stackaren,
och de tvivlar inte ett ögonblick på att de
gjort de rätta iakttagelserna. De har sina
åsikter om sig själva och sina medmänniskor,
de ser handlingar och gester och miner och
de har skarpa ögon som borrar ner sig i det
skådade och suger till sig hemligheterna och
drar dem in till det klara förståndets prövning.
De hade också sina åsikter om stackaren som
fått sin själ hoptryckt av misslyckandet, de
såg hur han fick en egendomligt vinglig gång,
hur han inte kunde hålla sig kvar längre
på den väg där de rättfärdiga utan svek
vandrar. Och nu inträffar det märkliga, att
de lyckade människorna, sekreterarna med
konvenansens premieringsprotokoll i sina
händer, själva blir misslyckade, ty det finns inte
någon kolumn i deras protokoll, där de kan
pricka in olyckan som var misslyckandets
orsak, de hör lögner och smusslerier med
sanningen, och de antecknar att stackaren har ett
ödesdigert lögnanlag i sin själ. Men den
misslyckade premieringen korrigeras inte, allra
48. — B. L. M. 1937.
minst om den är försedd med
lagtolkarkom-mentar och domarstämpel eller om den fått
ett korsprytt sigill som en lyckad och
väl-avlönad präst satt dit i sitt själavårdarnit. De
lyckade människornas misslyckande ser man
inte, man ser bara stackaren som ljuger och
stjäl och ställer sitt liv eländigt och hopplöst.
Det största misslyckandet är att komma
bort ifrån sig själv, att låta sig ledas och
villigt gå på vägar, där man stapplar och
snubblar och faller så snart ledaren inte
håller en i handen. Vägen som leder hemåt
till en själv känner man igen därpå att
själens lokalsinne vaknar, när man kommer
in på den vägen förefaller den en bekant, man
går och går och takten blir allt snabbare och
man kommer in i nejder där luften är rik på
ett syre, som gör att man får kraft att spänna
de avdomnade framgångsmusklerna. Nu finns
det också människor som vandrar bort från
sig själva utan att de egentligen blir ledda
in på en främmande väg. Från allra första
stund gick de vilse. Det beror i regel på
olyckliga förhållanden i deras barndoms miljö. Så
är det med huvudfiguren i romanen ”Bären
varandras bördor”. Han kom aldrig in i
verkligheten, han låstes utanför förståelsen av
föräldrarna och sig själv. Det låg ett aldrig
725
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
