Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Den aldrig stillade hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
stillat behov djupt nere i de tidigaste
årsavlag-ringarna i hans själ, och liksom alla andra
behov i den mänskliga kroppen och själen
krävde det sin tillfredsställelse, och då det
inte nådde den på den naturliga vägen, grävde
det sig en underjordisk kanal, och den
kanalen kom inte att mynna ut på den starkaste
sidan i hans själ, den som vette åt
verkligheten till, den fick sin mynning i
overklighetens väderstreck. Olyckan i hans
barndomshem var, att modern aldrig upptäckte pojkens
ömhetsbehov och förstod att för hans själs
hälsa var vänliga ord och kärleksbevis och
en smekning över det tunna, stripiga håret
lika nödvändiga som närande kost och varma
kläder var det för hans kropps hälsa. Moderns
egen olycka och det disharmoniska äktenskap
som hon levde i kom henne att neka sig själv
att älska barnet. Men pojkens ömhetsbehov
fanns kvar, och det sökte sin tillfredsställelse
i en fantasiskapad idealvärld bland levande
döda och änglakamrater, han kom inte in
i verkligheten, han hade från början lika
sunda själsanlag som vilken människa som
helst, det var bara det att det otillfredsställda
behovet drev honom in i den skymningsvärld
där det verkliga löses upp i dikt och fantasi.
Och pojken blev osund och andligt snedvuxen,
hans religion blev aldrig det som religiösa
menar att den bör vara, en moralisk ryggrad,
den blev i stället ett surrogat för moderns
kärlek. Och naturligtvis måste ett sådant
olyckligt och sjukt barn bli en misslyckad
människa. Men när han gjorde sina
kullerbyttor, när han på grund av sin sneda
själsliga växt inte kunde hålla sig kvar på de
rättfärdigas raka väg utan snubblade ner i
brottets diken, var det ingen av de religiösa
protokollförarna som antecknade olyckans
orsak och början, de förde bara in i sina
kolumner pojkens oförlåtliga brott.
Nu vet jag att psykiatriker, som till
äventyrs tar del av Göran Pils historia, kommer
att säga: Det är ett mycket vanligt symtom
på ett psykopatiskt själsanlag hos barn att
de drar sig undan i ensamhet och leker för
sig själva.1 Ett barn som ser änglar omkring
sig i en rödbrun skymning, bara därför att
det finns en atenienn med porslinsänglar
i salen dit han sällan kommer, och som tror
att döda barn kommer till honom och leker,
bara därför att han hört vuxna berätta om
deras död, om ett sådant barn kan man med
säkerhet anta att det skall utvecklas till en
psykopat. — Men jag tror att ett sådant
omdöme också är att hänföra till de med
titlar och examina lyckade människornas
misslyckade premiering. Bör man inte fråga
sig vad anledningen var till att det där barnet
sökte ensamheten? Pojken kunde inte se hur
brodern med det moderslika ansiktet fick sitta
i den avgudades och ouppnåeligas knä, hur
han hade rätt att vara liten och barn och leva
ett barns kravlösa liv, medan han själv ofta
fick stå inför modern med sitt fula runda
ansikte och rodna, därför att han hörde henne
säga, att hon aldrig fick ha annat än sorger
för hans skull, han som var äldst och som
man kunde fordra något av. Det var då
han drevs till att bli ensamhetsälskaren och
fantasiskådaren i den rödbruna skymningen,
där upplevde han en tillvaro, där vänlighet
frivilligt gavs åt honom och där han fick vara
barnet utan krav på att han skulle uppföra
sig som en vuxen. Den ett år yngre brodern
släpptes in i verkligheten genom moderns
kärlek, hans känsloliv var inte starkare och hans
ömhetsbehov brann inte hetare än att det blev
tillfredsställt hos henne. Men varför slöt han
sig inte till brodern? Det är inte lätt att sluta
förbund med den som är ens segrande rival
i kampen om det man räknar för det dyr-
1 AUGUST WIMMER: Speciel klinisk Psykiatri
for Studerende og Læge. Sid. 454 f. Jfr även
Heil-bronner, Borel & Robin och Kehrer.
726
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
