Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Den aldrig stillade hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALDRIG STILLADE HUNGERN
baraste i livet. Psykiatrikerna svarar då
kanske: Pojkens stora ömhetsbehov var sjukligt,
hans svartsjuka var psykopatisk, så reagerar
inte ett naturligt barn. Och jag svarar: Det
är inte lätt att dra upp någon gräns som
skiljer de friska och de sjukliga
behovsstyr-kornas landamären åt. Somliga är
Calvin-typer, känslorna fordrar för sin mättnad hos
dem makt över andra, somliga är Luthertyper,
kärleken till livet och människorna kräver för
sin balans genkärlek och gemenskap, och i de
lyckligaste fallen ligger människokärleken
i dem som en högspänd magnet som drar
människor till dem och de får den värme
de behöver. Den första typens människor är
nöjda för sin livstillfredsställelse med sitt
eget jag, det är ingen förbannelse för dem
att lida under det som Luther kallar för
”incurvatus in se”. När den andra typens
människor, de livsöppna och
kärleksutstrå-lande, blir lämnade i ensamhet av en eller
annan anledning, driver ensamheten upp ett
outsägligt lidande i dem. De anklagar sig
själva för sin ensamhet, de säger att de kan
inte nå ut till andra människor, de är inte
värda kärleken, de börjar undersöka sitt eget
jag, som de från början inte hade någon drift
till att medvetet kretsa kring, och
ensamhetssmärtan driver dem att upptäcka allt som är
lågt och fult hos dem själva, allt som är
ovärdigt kärleken anklagar de sig själva för,
och till slut slår de sig också i ansiktet med
anklagelsen för egocentricitet, egoismens stora
synd, ”incurvatus in se”. Gränsen mellan det
friska och det sjukliga behovet är inte lätt
att dra, i varje fall är det inte lätt, jag tror
inte ens möjligt, att säga, om det från början
hos en människa skulle ha funnits ett
naturligt avvägt eller ett onaturligt dominerande
ömhetsbehov. Man kan bara konstatera, att
det aldrig tillfredsställda behovet växte och
växte, att det till slut bröt sig en väg ut ur
själen, där det inte borde. Och när det hänt,
är den människan på väg till misslyckandet.
Hon är på väg bort från sig själv, smärtan
som väller upp ur det aldrig tillfredsställda
behovet och undernäringen som blir en följd
av de onaturliga surrogaten driver henne in
på neurotikerns väg att ödelägga sitt eget liv.
Pojken i romanen blir religiös.
Änglakam-raterna, som han ser i sängkammarens
rödbruna skymning, får sällskap med
söndagsskolans snälle Jesus, som älskar honom trots
alla hans många synder, hans
oförstånds-synder och hans storsynder att göra sin
fullkomliga moder sorger. Och längre fram, när
han sitter i skolbänken, blir den snälle Jesus
utbytt mot Katekesguden och
Budordshäm-naren, ty nu har hans ”incurvatus in se”
utvecklats fullständigt till neurotikerns
själv-plågarlusta och iver alt hos sig upptäcka allt
som gör honom ovärdig det förgäves åtrådda,
han kan inte ens tillåta en fantasiskapelse att
älska sig. Men genom en tillfällighet har han
förts in i en religiös föreställningsvärld — det
fanns några porslinsänglar på en svart
ate-nienn i hans tidiga barndom, han hade en död
syster som han aldrig sett men som han hört
underbara berättelser om, hennes vackra
ansikte, hennes förstånd och hennes godhet,
och han visste att det idealbarnet, som fått
moderns kärlek, nu var i himlen hos Gud —
hans ensamhet var så fylld av religiösa
symboler, att även när han längre fram inte
längre tror på änglasynerna eller i varje fall
inte ser dem, och även när hans
självplågar-lusta nekar honom en fantasidiktad kärlek, så
griper han ändå tag i religionens ord och
föreställningar, då han behöver få en
förklaring till att han alltfort står utanför
moderns kärlek, han säger att det är de tio
budordens stränge Katekesgud som hämnas
på honom.
Och här är vi inne på en pedagogisk fråga
som det kan vara skäl att ägna någon
eftertanke. Det talas om barns intresse och flit
727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
