Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Den aldrig stillade hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖSTA CARLBERG
och lättja. Och det lägges alltid ett
verklighetsfrämmande teorigaller av moral över de
orden. Den typ av människor som är
”in-curvatus in se” utan att lida av det, upplever
ofta i själva pliktuppfyllelsen en
tillfredsställelse. Det egna jagets behov av att känna sin
makt kräver av sig självt pliktuppfyllandets
kraftprestation. Den gemenskapslängtande och
livsöppne och människoälskande kan aldrig
bli till freds med en aldrig så sann övertygelse
att ha gjort det han borde ha gjort. Det han
gör får sitt enda värde i att det på ett eller
annat sätt binder människor vid honom,
genom beundran eller tacksamhet och kärlek.
Och lever han i ensamhetens förbannelse och
drivs att mot sin innersta drift plocka med sig
själv och analysera sina handlingar, kommer
han alltid till det resultatet, att han inte gjort
vad han skulle göra och att han är oduglig
till det som människor med all rätt väntar av
honom. Han är misslyckad i sina egna ögon,
och den som ser på sig själv som en stackare
skaffar alltid andra tillfälle att konstatera, att
han inte dugde till sin uppgift, att han gjort
det som var brottsligt, att han inte hade
intresse för det som han bort ägna sig åt,
kort och gott att han är en misslyckad
stackare. Att det livsöppna,
gemenskapshung-rande barnet visar flit eller lättja har
ingenting med dess moral att skaffa, det hänger bara
ihop med dess lycko- eller sorgupplevelser.
Det barn, som får den kärlek det har ett
rättmätigt krav på att få, blir i allmänhet en
hygglig elev i skolan. Det ensamma,
gemenskapslängtande barnet, som misslyckats i att
vinna till exempel sin mors kärlek, brukar
under den första skoltiden visa en iver och
en flit som låter det rycka fram i klassens
ledning, och det får höra berömmande ord om
sin begåvning och sin flit och sitt intresse.
Och barnet gläder sig. Men inte på det sättet
som de vuxna och lärarna tror. Inte över de
vackra betygen i och för sig, inte över en
lov
värd pliktuppfyllelse. Det gläder sig därför
att det tror sig ha fått segrande vapen i sin
hand in till fästningen som aldrig velat öppna
sina portar. Och naturligtvis är den stängda
kärlekens port fortfarande lika obeveklig. Och
barnet börjar att spinna neurotikerns tankar
på att göra sig värd kärleken. Det anstränger
sig ännu mera, det måste få ännu bättre vapen
i sin hand, ännu bättre betyg, ännu mer
blomstrande beundransord från lärare och
kamrater för att visa modern att det är lika
mycket värdigt att älskas som brodern med
det moderslika ansiktet. Och i den kampen
blir det bara nederlag för barnet, och när
nederlagen blivit tillräckligt många och barnet
tillräckligt sårigt i misslyckandet att vinna
kärlekens värme, förlorar det glädjen i
psalmbokens rim och geografins floder och städer,
betygen och lärarberömmet var inte den
murbräcka som barnet hoppats på, och lärarna
och föräldrarna säger att barnet blivit
lättjefullt och förlorat intresset. Men det är inte
sant. Barnet har alltjämt kvar samma ivriga
intresse och det drivs av samma kamplystna
flit, det är bara så att varken lärarna eller
föräldrarna förstått vad det från början var
för ett intresse som drev barnet. Och nu
händer ofta något egendomligt som är lika
förborgat för barnet självt som föräldrarna. De
vuxna ser att barnet håller på att utvecklas
på ett ödesdigert sätt, det får plötsligt ett allt
uppslukande intresse för än det ena, än det
andra, det kastar undan sina plikter och
skoluppgifter, och det får en brinnande
verksamhetslust på de där onyttiga,
betygsovidkom-mande områdena. Det kan vara musik eller
målning, det kan vara äventyrsböcker eller
radio och mekanik. Men intresset hålles i regel
inte vid makt under längre tid. Det brinner
med en våldsam låga men slocknar hastigt.
Och de vuxna säger att barnet har en dålig
karaktär, det är ombytligt och nyckfullt och
det vill inte hålla sig till sin plikt. De
genom
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
