Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Carlberg: Den aldrig stillade hungern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ALDRIG STILLADE HUNGERN
skådar inte, att det är en konstant drift hos
barnet bakom allt det mångahanda, att de
olika nya intressena är uttryck för en gammal
strävan hos barnet, ensamhetssmärtans och
ömhetsbehovets iver att väcka den avgudades
intresse. Och det är något ännu mer. Det är
det i sig självt inkrökta barnets hämnd på sin
oförmåga att inte kunna väcka kärlek, och
det är en hämnd på den som vägrade att
upplåta kärlekens port. Misslyckande kommer
efter misslyckande, betygen sjunker, lärarna
klagar över barnets nonchalans och
ouppmärksamhet, och föräldrarna sörjer, de ser
på underbetygen och de hör om skandalerna
från klassrummet, och de bryter ut i veklagan
över ett hopplöst barn, som nu inte betyder
något annat än sorger för dem och som säkert
skall göra framtiden till ett tröstlöst mörker.
Och barnet hör den ouppnåeliga kärlekens
klagan, och det körs allt djupare in i
grubblerier över sig självt, det säger sig att det är
inte underligt att föräldrarna inte kan ge det
samma kärlek som de andra syskonen, det är
genom sina misslyckanden inte förtjänt av
annat än hårdhet och stränghet. Och barnets
uppväxt blir misslyckad, ty det tror på
misslyckandets ofrånkomlighet. Men vad det inte
tror eller förstår, det är att det fortfarande
söker upp de betygsovidkommande
sysselsättningarna för att skaffa den stängda kärleken
rätt i sin hårdnackade slutenhet och för att
straffa den. Förhållandet mellan föräldrar och
barn och mellan lärare och elever är fullt
av missförstånd, det ligger en dal fylld av
missfÖrståndsdimmor mellan de vuxna och
barnen, de står på var sin sida av dalen och
ser på varandra genom dimmorna, och de tror
att de deformerade skuggbilder de ser är
detsamma som verkligheten. Ingen kan våga
påstå att inte barnet också bidrar till att skapa
den tragiska missförståndsstämningen mellan
sig och de vuxna, förhållandet mellan
föräldrar och barn är som alla förhållanden
mellan människor en cirkel, ett kretslopp.
Men föräldrarna ser i regel bara den ena
halvcirkeln, den som kommer från barnet och
svänger in i deras värld med besvikelser och
dåliga betyg och begynnande brottsliga anlag.
De ser inte sin egen halvcirkel, och de har
svårt för att erkänna att det är de själva som
har det första ansvaret för att den tragiska
missförståndscirkeln sattes i gång. De ser hos
barnet lättjan och håglösheten inför plikterna
och det väcker deras besvikelse och avsky, de
ser inte att allt det dåliga i barnets handlingar
är spegelbilder av deras eget sätt att behandla
barnet. Det livsöppna och
gemenskapsläng-tande barnet kan aldrig berömmas för flit eller
klandras för lättja, man kan bara konstatera
om det är lyckligt eller ej, om dess
ömhetsbehov är tillfredsställt eller om det sträcker
ut vilsna trevare och söker efter värme i en
fantasidiktad verklighet eller på
verksamhetsområden där det är dömt att misslyckas.
De misslyckade människorna är olyckliga
människor. Inte bara så att misslyckandet
gör dem olyckliga, utan framför allt så att
olyckan i ett aldrig tillfredsställt
elementärbehov gjorde dem misslyckade.
Det är inte att bära varandras bördor, då
vi sätter oss ner med vårt generationsärvda
och religionsstämplade moralprotokoll och
antecknar pliktförsummelser och brottsliga
anlag i de misslyckade människornas liv. Det
gör vi först då vi ser på de misslyckade utan
de immiga moralglasögonen, då vi glömmer
bort hur lyckade och moraliska vi själva är
och blir upptända av kärlek till allt
människoliv, då vi blir villiga att gå in under det
ensamhetens ansvar som ligger i att på det sätt vi
kan söka leda den misslyckade fram till att
förstå misslyckandets orsak. Det gör vi aldrig
utan att vid den misslyckades sida genomlida
med honom det som vräkt sig med olyckstyngd
över hans liv. Och i genomlidandet skall vår
blick klarna och vi får gåvan att genomskåda.
729
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
