Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER QUENNELL
BREV FRÅN LONDON
Meddelandet att det berömda
Ashleybiblio-teket, resultatet av framlidne mr T. J. Wises
mångåriga saml arverksamhet, nu har övergått
i British Museums ägo, bringar i erinran en av
senare tids märkligaste litterära kontroverser.
T. J. Wise var en synnerligen berömd engelsk
bibliofil. Han var rik, han var aktad, hans
samling av tryckta böcker och manuskript anlitades
av forskare från hela världen, och de
bibliografier han publicerade betraktades som
auktoritativa. Om T. J. Wise förklarade en volym
vara äkta, så blev den äkta . . . Men kort före
hans död utgåvo två unga män, Pollard (som
jag kände på sin tid i Oxford, där han
samtidigt var entusiastisk kommunist och ytterst
sakkunnig handlande med gamla böcker) och
C arter (som verkar som ett amerikanskt
bokförlags engelske representant), ett arbete med
titeln ”An Enquiry into the Nature of Certain
XIXth Century Pamphlets”. Detta arbete, som
utmärker sig för skicklig framställning och
sträng argumentering, tog till uppgift att bevisa,
att ett stort antal föregivna första upplagor
eller förhandsupplagor från
adertonhundra-talet i själva verket voro häpnadsväckande
skickligt gjorda förfalskningar. Genom att
undersöka typografiska detaljer och papperets
kvalitet visade författarna, att ifrågavarande
skrifter tryckts vid en mycket senare tidpunkt
och påpekade till sist, att majoriteten av dessa
falska alster förts i marknaden under T. J.
Wises egid. Tryck efter tryck spårades
till
baka till samma källa ... Bibliofiler äro
personer som ta sig själva på allvar. Ett stort
antal värdefulla ”första upplagor” — nu
avslöjade som knappast värda papperet de voro
tryckta på — hade funnit vägen till privata
och offentliga bibliotek, och uppståndelsen
blev naturligtvis kolossal. Uppbragta samlare
begärde en förklaring — men den olycklige
mr Wise hade ingen förklaring att lämna.
Först försökte han skjuta skulden på en annan
redan då avliden bibliofil och
antikvariatsbok-handlare. Detta försvar slogs i spillror, och
hans hustru skrev till Times Literary
Supplement och förklarade, att hennes make hade
blivit sjuk och icke var i stånd att ingå i vidare
svaromål. The rest was silence ... I litterära
kretsar var den allmänna uppfattningen, att
Carter och Pollard hade nått sitt syfte, men
varför — om nu T. J. Wise hade förfalskat
skrifterna i fråga — en man som aldrig hade
varit verkligt fattig och till slut blev mycket
rik, som hade ägnat hela sitt liv åt
upprättandet av ett auktoritativt och vittomfattande
bibliotek, varför han skulle ha svikit de
oskrivna lagar han själv påstod sig
upprätthålla, var ett problem som fick många olika
lösningar. Hade han sänt ut falska första
upplagor för att få pengar att köpa deras äkta
motsvarigheter? Voro hans förfalskningar
— om han nu verkligen förfalskade — utslag
av missriktat skarpsinne? Var han lik den
bekante franske autografsamlare som
tillver
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
