Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Quennell: Brev från London - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN LONDON
kade brev — till exempel ett brev från
Shakespeare till Ann Hathaway — som borde ha
existerat men inte finnas kvar?
För min del har jag en känsla av att T. J.
Wises tragedi — ty att den en gång så ärade
och respekterade gamle mannen skulle behöva
dö i en atmosfär av misstankar och vanära
var en tragedi — är en mycket intressantare
och mera gripande historia än de som kunna
läsas i många av de volymer som fyllde hans
hyllor. Han var så nära att ha lyckats lura
publiken. Alldeles vid slutet av hans karriär
slår så Nemesis ner i skepnad av två
intelligenta, beslutsamma, osentimentala, lärda unga
män — unga män som utan tvivel dragit nytta
av hans föredöme — och så blevo det
förflutnas felsteg dragna fram i ljuset.
Särskilt om man som jag anser, att en boks
innehåll när allt kommer omkring är mycket
viktigare än anordningen av titelsidan och
karakteristiska detaljer hos bandet, är det
svårt att inte känna åtminstone någon sympati
för den gamle samlaren. Han försatte
Englands och Amerikas pedanter i det yttersta
bryderi. Låt vara att hans förfalskningar
kanske inte i främsta rummet voro menade som
goda skämt, men liksom den berömde
preussiske skomakaren genom ett enkelt men
ovanligt lyckosamt spratt lyckades påvisa det
absurda i det byråkratiska och militäriska
preussiska maskineriet, så blottade T. J. Wise
det moderna boksamlandets löjlighet — han
avslöjade snobbismen och dåraktigheten hos
första upplage-jägaren. Tänk om skomakaren
hade varit preussisk general! Och T. J. Wise
var själv överstepräst inom den kult han
bragte i misskredit.. .
Därmed må vara nog sagt om den skandal
som ändade hans liv. Under den tid T. J. Wise
verkade som boksamlare, bragte han samman
ett bibliotek som vid ett tillfälle värderades
till mellan femhundratusen och en million
pund. Katalogen över hans böcker utgör elva
stora volymer i kvarto och täcker hela fältet
av engelsk litterär verksamhet (Shakespeare
är dock jämförelsevis klent representerad).
Där finns engelsk poesi från Spenser till det
tidiga nittonhundratalets skalder. Där finns
det bästa bevarade exemplaret av Miltons
”Comus”, där finnas Herrick, Dryden, Pope,
Collins samt en vacker samling
aderton-hundratalspoeter. Wises manuskriptsamling
var ytterst intressant. En stor del av det
material den omfattar har aldrig blivit
publicerat. Kommande skildrare av familjen Brontè
och av det excentriska geniet Algernon Charles
Swinburne skola finna, att de bli mr Wise stor
tack skyldiga. Wise hade en stor svaghet för
familjen Bronte, och det har berättats mig,
att en forskare, som nyligen studerade Emily
Bronte (hon dog innan hon hann avsluta sina
undersökningar), genom korrespondensen i
mr Wises bibliotek fick vissa upplysningar,
som kasta ett märkligt, klarläggande ljus
över förbindelsen mellan författarinnan till
”Wuthering Heights” och hennes klandrade
och olycklige broder Branwell. .. Om Wises
Swinburnemanuskript ens i våra dagar, då
de sexuella och psykologiska abnormiteternas
terminologi tack vare Freud kommit att ingå
i den stora publikens ordförråd, komina att
publiceras, känner jag inte till. Sedan sir
Edmund Gosse drog en slöja av viktoriansk
förtegenhet över skaldens privatliv, har
Swin-burnes egendomliga temperament endast
diskuterats i dämpade viskningar. Swinburne var
— något som i någon mån förklarar en stor
del av symbolismen i hans diktning —
maso-chist och oförmögen till normala sexuella
upplevelser, såvida man inte vill göra ett
undantag för hans egendomliga lilla eskapad
med den eldiga cirkusryttarinnan Ada Isaacs
Meneken. Där ligger förklaringen till den
kusliga stämningen i dikter sådana som
”Anac-toria” (över vilken de ITsle-Adam gjort en
parafras i sin underliga novell ”Le sadisme
731
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
