Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Österling, Anders, Lyriska tolkningar, anmäld av Johannes Edfelt - Lindqvist, Ebba, Lyrisk dagbok; Lannby Karin, Cante jondo; Hedberg, Sagnil, Jagande efter vind; Westerlund, Gunnar, Dagsmeja; Åkerhielm, Helge, Kvällspromenad; Andersson, Caleb, Spånor; Ekman, Ernst L., Soldaten och slaven, anmälda av av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Bland de övriga tyska tolkningar, som
samlingen rymmer, stannar man kanske helst vid
dem av Theodor Storms dikter. Det är en
lyriker, för vilken Österling bör känna en
särskild affinitet. En sådan dikt som ”Staden”
tillhör väl det oöversättligas kategori, men
Österlings tolkning ger mycket av originalets
hemlighetsfulla, dova melos. Ypperliga äro
de varma tolkningarna av sådana innerliga,
äktlyriska ting som ”Vilse” och ”0 bliv de
döda trogen”.
De engelska tolkningarna upptaga två
sådana praktnummer av ädel lyrisk vältalighet
som Wordsworths ”Laodameia” och Brownings
”Biskopen förordnar om sin grav i Santa
Prassedes kyrka”, båda dikterna återgivna con
amore. Wordsworths ”Ode till plikten” har jag
personligen svårare att smälta. Det abstrakt
retoriska, som onekligen är en sida hos den
engelske klassikern, kunde knappast bli
klarare belyst än i denna moraliserande dikt.
Anders Österling har aldrig tillhört dem,
som blint förfäktat en allena saliggörande
smakriktning. För den modernistiska poesien,
sådan den möter oss i anglosachsisk form hos
D. H. Lawrence, Spender och T. S. Eliot har
han av allt att döma öppna sinnen. Har den
modernistiska poesien för övrigt nått högre än
hos den sistnämnde? På en gång attraherande
och repellerande står han där, ett sällsamt och
förbryllande stridens tecken. Det är inte
möjligt att komma förbi honom: att han är en
genial utvidgare av poesiens domäner, därom
kan inte råda ringaste tvivel. Efter ett bisarrt
ungdomsskede i Tristan Corbières och
La-forgues tecken når han i sina av katolsk
uppfattning präglade mysteriespel en sträng
monumentalitet som knappast tillförne.
Österling har tolkat ett par av dessa
beundransvärda körsånger, och i synnerhet ger
fragmentet ur ”Klippan” mycket av den
enastående slagkraften, av skärpan och den virila
precisionen i Eliots lyrik:
Där Mitt Ord icke talas,
i lobeliornas och tennisflanellens land,
skall kaninen gräva och tornet komina tillbaka,
skall nässlan blomstra på grusplanen,
och vinden skall säga: ”Här bodde hyggligt, gudlöst
folk:
deras enda minnesmärke är asfaltvägen
och ettusen förlorade golfbollar.”
Johannes Edfelt
Lyrisk revy
EBBA LINDQVIST: Lyrisk dagbok. Bonniers.
2: 50.
KARIN LANNBY: Cante jondo. Norstedts.
2: 75.
SAGNIL HEDBERG: Jagande ejter vind.
Wahlström & Widstrand. 3:—.
GUNNAR WESTERLUND: Dagsmeja.
Norstedts. 3: 25.
HELGE ÅKERHIELM: Kvällspromenad.
Bonniers. 2: 50.
CALEB J. ANDERSON: Spånor. Bonniers.
1: 75.
ERNST L. EKMAN: Soldaten och slaven.
Bonniers. 2: 50.
Det kargt ödsliga och samtidigt patetiskt
anspända i Ebba Lindqvists diktvärld har
väl knappast tidigare framträtt så obeslöjat
som i hennes senaste dikthäfte med titeln
”Lyrisk dagbok”. I cykeln ”Bohuslänsk
vinter” tecknas den hårda grund, vari hennes
lyrik har sin rot:
Så ödsligt bara finns väl inga vintrar —
Gud sig förbarme.
Enen står där risig och ljungen bar
och ormbunkarna knastra
i den råa vinden.
Det är ett land för en bister helveteslära.
I ”Barndom” ger skaldinnan en intensiv och
gripande bild av det hårda och dystra andliga
klimat, som så förträffligt kongruerar med det
yttre landskapets granitkonturer. Det är en
barndomstid, som förflutit i brödkortens,
rågkaffets, krigsminornas och framför allt
postillans tecken. Mera öde kunde knappast denna
barndomsbild vara. Där finns inte skymten av
ett leende, inte fläkten av ett befriat andedrag:
med dov och monoton intensitet fasthålles det
isande perspektivet. Vad som först och sist
förlänar denna diktsamling karaktär och
resning, är ett bistert och hopbitet allvar, en ädel
strävan efter att utsäga väsentliga och
livsavgörande ting.
Om Ebba Lindqvists inspiration hämtar sin
näring ur karg nordisk natur, så är det
exo
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
