Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Lindqvist, Ebba, Lyrisk dagbok; Lannby Karin, Cante jondo; Hedberg, Sagnil, Jagande efter vind; Westerlund, Gunnar, Dagsmeja; Åkerhielm, Helge, Kvällspromenad; Andersson, Caleb, Spånor; Ekman, Ernst L., Soldaten och slaven, anmälda av av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tiska underlaget för Karin Lannbys
inspiration så mycket mer iögonfallande. Hennes
diktsamling, som heter något så spanskt som
”Cante jondo”, ger uttryck för den ännu inte
i en fast attityd stelnade unga människans
allmänna känsla av främlingskap i tillvaron.
Det är en lyrik, som på sin flykt undan det
precisa och definitiva uttrycket ofta kan bli
underligt abstrakt och vag. Men i sina starkast
inspirerade partier vittnar den om en äkta
musikalitet, i släkt med den eteriska musik,
som tydligen varit en grundläggande
upplevelse för det sinne, som här i flyktiga
versackord söker uttryck för sin oro och längtan.
Det är ingen banal debut.
Av estetiskt raffinemang märker man
däremot föga hos Sagnil Hedberg, vars
diktsamling har en visserligen ännu inte utpräglad
hållning av en smula trumpen flärdlöshet.
Till det någorlunda uttrycksfulla och njutbara
hör den landskapslyrik, som häftet rymmer.
Man skulle med litet god vilja kunna tänka
sig, att denna debutant i fortsättningen kunde
åstadkomma karaktärsfulla ting i denna genre.
*
Onekligen känns det befriande att från en
sådan diffus och omorgnad diktvärld vända
sig till lyriska domäner av fastare konturer
men därför ingalunda utan rymd och horisont.
En sådan i tid och rum tydligt lokaliserad
lyrisk provins möter man hos två för övrigt
så artskilda poeter som Gunnar Westerlund
och Helge Åkerhielm. Den förre har tidigare
dokumenterat sig som en frisk och viril
besjungare av svenskt skärkarlsliv. I
”Dags-meja” har han utökat sin domän och sitt
register. Hans nya dikter ha en annan
dimension än de tidigare realistiska
skärgårdsbilderna. Inte sällan höjer sig hans dikt till
verklig centrallyrik. Men den mister fördenskull
inte kontakten med en konkret verklighet, vare
sig denna verklighet betecknas av
”Barndomens skog” eller reseminnenas panorama
och tidshändelsernas slagskugga.
För tidens hårda och vassa vindar står inte
heller Helge Åkerhielm okänslig i sin
diktsamling ”Kvällspromenad”. Man kan i hans
dikter studera, hur flanörens sordinerade oro
så småningom komprimeras till ångest, och
hur trycket till slut tvingar till ett bestämt
ställningstagande, ett engagemang i en idé.
Sin position anger han i en dikt, som inte
saknar övertygelsens tonfall och pondus, och
diktens höga adressat är ingen annan än
Pallas Athene. Han har också känt närheten
av en annan gudom, nämligen Eros: ur
spänningsförhållandet mellan rationellt och
passionelit framgår dessa dikters karaktär. På
intensiteten i den kärlekslyrik, som här får
nakna och blottade uttryck, kan ingen
misstaga sig. ”Ett drömkväde” heter ett av dessa
erotiska poem, och det anger denne lyrikers
löftesrika art:
Jag lever väl än några (lagar,
du är död.
Ändå mäktar jag intet
mot din glöd.
Och du skall min kropp och ande
i bojor slå,
och så skall det eviga havet
över mig gå.
Och dagar och tider skall växla,
— vinden är sval,
men jag skall lyssna till bruset
ur snäckans skal.
Och så skall det eviga havet
över mig slå.
Jag skall glömma att jorden grönskar
och himlen är blå.
Till dig är min lekamen
i evighet såld.
Dina magiska runor
har mig i sitt våld.
Och du har sålt mig till havet,
— vågen är grön.
Det eviga bruset ur snäckan
skall bii min lön.
Jag lever väl än några timmar,
du är död.
Ändå mäktar jag intet
mot din glöd.
Caleb J. Andersons attityd gentemot en
brokig och motsättningsfull tillvaro är
däremot inte patetikerns; snarare är den
iro-nikerns. Någon gång — som i ”Spökskepp”
och ”Fiskafänge” — lyckas han förläna sina
meditationer en epigrammatisk tillspetsning,
749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 01:30:33 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1937-9/0059.html
