Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lindqvist, Ebba, Lyrisk dagbok; Lannby Karin, Cante jondo; Hedberg, Sagnil, Jagande efter vind; Westerlund, Gunnar, Dagsmeja; Åkerhielm, Helge, Kvällspromenad; Andersson, Caleb, Spånor; Ekman, Ernst L., Soldaten och slaven, anmälda av av Johannes Edfelt - Moberg, Vilhelm, Sömnlös, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
en lakonism, som kan göra intryck, men som
helhet gör hans diktsamling ett alltför
splittrat och ofärdigt intryck för att man skulle
våga sig på att med någon grad av säkerhet
ställa hans horoskop som lyriker.
I än högre grad gäller detta om Ernst L.
Ekman, spm tidigare skrivit en ingalunda
intresselös roman med antikt motiv och nu
presenterar sig med ett alster i bunden form,
”Soldaten och slaven”. Reminiscenserna från
den rydbergska reflexionslyriken ligga i öppen
dag: de problem av moralisk och social natur,
varvid Ekman uppehåller sig, skärskådas
minst av allt ur någon ny och egenartad
aspekt. Det förefaller, som om han skulle ha
misstagit sig på arten av sin begåvning, som
i varje fall knappast är lyrikerns.
Johannes Edfelt
Orolig ande
VILHELM MOBERG: Sömnlös. Bonniers.
9: 25.
Efter två år ger oss Vilhelm Moberg
fortsättningen på Knut Torings levnadsöden, som
han började berätta i ”Sänkt sedebetyg”. Man
kände inför den förra boken, att diktaren för
denna romancykel uppbådat alla sina krafter,
att en man med allvar och tillförsikt här gick
till sitt livsverk och att krafterna inte sveko.
Fortsättningen mattar inte intrycket. Knut
Torings roman börjar allteftersom den skjuter
i höjden att te sig som en av de permanenta
skapelserna i den svenska litteraturen.
Ehuru ”Sömnlös” väl inte är en felfri
roman, inbjuder den inte till kritik. Att påtala
brister i kompositionen, i enstaka skildringar,
som till exempel den lättvindiga satiren över
vårfesten i Småländska samfundet, eller i
återgivandet av vissa figurer, såsom den
ointresserat tecknade hustrun, förefaller en så
innerligen likgiltigt och vid sidan om saken, när
man lyssnat till slut på den mänskliga rösten
bakom orden. I få böcker har man nämligen
en så stark förnimmelse som i denna och dess
föregångare av en stämma, en människoröst
bakom det tryckta ordet. Det är inte en
angenämt pladdrande, en förbindligt modulerad
eller en upphetsad och påträngande stämma.
Det är en mycket allvarlig och gentemot
läsaren opersonlig, inåt lyssnande stämma,
lugn och mäktig utom när den någon gång
skälver till av lidelse eller lidande. Den har
den stora tonen, och vore inte uttrycket
predikoton så misskrediterat, skulle man kunna
säga att den predikar. Ett bultande hjärta ger
den sin rytm, den har allvar nog att ge sig
högt upp på det språkliga registret, och den
begagnar sig av upprepningar för att liksom
med knytnävslag dunka in väsentligheter. En
sådan levande stämma avbryter man inte och
säger: tag om det där stycket, det lät inte så
bra eller var inte så tydligt. Man lyssnar och
tiger.
”Sänkt sedebetyg” berättade om Knut Toring
i staden: redaktör Toring på ”Fristunden”,
som höll på att andligen gå under av att läsa
dåliga noveller och servera folket förfalskad
litteratur; bondsonen Knut Toring, som en
gång längtat från det andliga mörkret i sin
småländska hembygd till ljuset i storstaden,
och som nu längtade från den artificiella
belysningen och stentorkan i staden tillbaka
till den ångande myllan och de enkla
människorna i hembygden. En kluven natur, som
letade efter lösningen på hur han skulle få
sina båda halvor att passa ihop till en hel
människa igen. Under detta sitt letande
återupplevde han i fantasien hela sin barndom
och uppväxt, det var den minnesvärda
bondeskildringen i ”Sänkt sedebetyg”.
Den Knut Toring vi möta i ”Sömnlös” har
inte funnit någon förlösning. Han befinner sig
ungefär på samma punkt som i den förra
boken. Han vantrivs. Sömnlös ligger han på
sitt läger till långt in på morgonen. I hans
bröst är en grop; så känns klyvnaden. Han
vet, att han är bunden vid staden av
tioårs-kontrakt med tidskriftsförlaget,
livstidskon-trakt med sin hustru och blodskontrakt med
sina barn. Hans kropp är kedjad, men hans
ande lyfter ur sitt rede och svävar över
hembygden och ursprungslivet. Ynglingen fann ej
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
