Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Moberg, Vilhelm, Sömnlös, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
vad han sökte i staden, den väckta anden
fann ej ro utan vill tillbaka till
utgångspunkten för att på nytt ta upp det borttappade
spåret. Knut Toring har kommit fel; måste
han låta sig nöja därmed? Han ser på
människor i sin omgivning och säger sig, att även
de ha kommit fel, det är blott att de inte
tyckas märka det. I en kompromissernas och
förfalskningarnas värld vägrar Knut Toring
ensam att uppge äkthetskravet. Han vet, att
han är vad som med ett föraktande ord kallas
en fantast.
Knut Toring är låst, och hans intellekt
säger honom, att han måste ge sig till tåls
med en fånges liv. Men hans instinkter
överlista hans förstånd. Undan för undan gör han
sig skyldig till små förseelser och förilningar,
som undergräva hans ställning i företaget
och luckra upp äktenskapet. Hans sömnlöshet
driver honom ut på nattklubbar, och hans
samliv med hustrun blir blott ett sken, som
låter honom begå äktenskapsbrott utan att
känna samvetskval. Han vet inte om det klart,
men han filar på sina fjättrar, och en vacker
dag har han filat av dem. Han har sagt upp
sig i förlaget och kommit överens med hustrun
om skilsmässa. Endast ett band har han icke
lyckats slita, blodsbandet mellan honom och
barnen.
Så beger han sig åter till barndomshemmet
i Småland för att under skilsmässoåret
undersöka sina omplanteringsmöjligheter och välja
livsväg. Han, den trettiosjuårige,
framgångsrike journalisten, blir på nytt hemmason hos
sina gamla undrande föräldrar. Och så
arrenderar han ett uselt torp och hugger in på dess
steniga jord. De förtvinade musklerna dricka
girigt till sig nytt blod, hans sömnlöshet ger
vika för djurisk trötthet, och problemen dövas
av liesving och yxhugg. Med vilken ödmjukhet
och öm kärlek är icke detta återseende av
hembygden och detta nybyggarliv skildrat!
Hur riktigt är icke förhållandet mellan de
enkla föräldrarna och den komplicerade sonen
givet, vad har det icke att säga om
ståndscirkulationen i det moderna Sverige! Det är
överdådiga sidor.
Men när den fysiske Knut Toring
återuppstått ur sitt förfall, då gör sig ånyo den
oroliga anden påmind. Den vill inte nöja sig med
att Knut Toring återfått sin aptit och sin
nattsömn, den kräver sitt. Den frågar honom om
VILHELM MOBERG
hans barn och om hans hustru, den frågar
honom om inte materialismen i hans
elektrifierade och busstrafikerade hembygd är ganska
besläktad med den stadens materialism han
just undflytt. Åter är han sömnlös och djupt
otillfredsställd. Han är många erfarenheter
rikare men knappast visare. Framför allt är
han ensammare, än han någonsin varit det
i sitt liv.
Vi få i denna roman inte något besked om
vad Knut Toring gjorde med sitt liv. Men
i sin mörka by har han sett ett fönster, bakom
vilket ljuset brinner långt in på nätterna, som
hans egen fotogenlampa gjorde det en gång
i ungdomen, och bakom detta fönster har han
funnit en kvinna, som åt sig löst det problem
han själv brottats med ett helt liv. Hon är
nämligen rotfast i sin jord men samtidigt
andligt öppen för tidens strömningar. Hon
hungrar inte, varken fysiskt eller psykiskt. Hennes
upplysta fönster är möjligen den första strålen
751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
