Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Johnson, Eyvind, Slutspel i ungdomen, anmäld av Georg Svensson - Lo-Johansson, Ivar, Statarna. II, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och en sådan idealisk kongruens mellan
minnesbilder och fritt konstnärligt skapande.
Eftersom romanerna till övervägande delen
upptas av Olofs infall och spekulationer, hans
smältande av yttre intryck och bokliga
kunskaper, är det självfallet, att Eyvind Johnson,
hur djupt han än må ha pejlat sina egna
hågkomster, inte skrivit någon självbiografi
i egentlig mening utan skapat fritt med
utgångspunkt från en allmän föreställning om
sin huvudpersons psyke. Allt i dessa böcker
är sett inifrån detta psyke. Författaren märks
helt enkelt inte. Därav följer att ehuru Olofs
öde är djupt patetiskt, så är skildringen av det
kemiskt fri fråh patos och sentimentalitet. Den
är absolut sann. Den är fylld av ömhet, men
om denna ömhet får inte den diktade figuren
bli medveten, ty då skulle förtrollningen med
ens vara bruten.
Vad som här sagts som försök till
karakteristik av hela den nu fullbordade romancykeln
må räcka som bedömning även av sista
volymen enbart. Till referat inbjuder den inte
med sin flackande handling och sitt myller av
tankar. Grundtonen är något muntrare än
i föregående volymer, men så är också pojken
litet manhaftigare och ej längre så
verklig-hetsskygg. Han är något av en humorist och
i än högre grad en ironiker, som lärt sig att
parera med löjets vapen. Sin livsstil har han
redan funnit, och man känner på sig, att den
skall visa sig effektiv. Han tillhör den
förnämsta klassen av egocentriker, den stridbara
och stålsatta sorten utan anlag för
självömkan och storhetsvansinne.
Liksom i de tidigare delarna har Eyvind
Johnson även i denna lagt in en saga, som här
närmast har karaktären av en feberdröm. Olof
ligger sjuk ett par dygn i spanska sjukan, och
hans upphettade hjärna blir skådeplatsen för
ett våldsamt tumult mellan hans litterära
reminiscenser. Gränserna mellan hans eget
EYVIND JOHNSON
och romanfigurernas liv flyta ihop, och
effekten blir högst befängd. Inpasset är för
långt och ehuru det är gjort med en stor
spexförfattares parodiska förmåga bryter det
bokens stil en aning. Här skulle man möjligen
kunna säga att författaren märks. När Olof
sover, passar Eyvind Johnson på att för en
stund ta arenan i besittning och roa publiken.
Road blir man nog, men på Olofs vägnar
beklagar man, att författaren inte kunde
motstå frestelsen att visa sig på styva linan. Dock,
detta är en bagatell, som på intet sätt rubbar
det utomordentliga helhetsintrycket.
Georg Svensson
Mer om statarna
IVAR LO-JOHANSSON: Statarna. Andra
samlingen. Bonniers. 6: 50.
Med andra samlingen av sina
sitatarberät-telser har Ivar Lo-Johansson nått fram till
tiden efter 1914, till lantarbetarorganisatio-
nens senfärdiga genombrott, de nutida
strejkrörelserna, folketshusbyggena och
bildnings-kampen. Det sociala reportaget har
följaktligen alltmer fått träda i förgrunden på det
berättande elementets bekostnad. Särskilt
gäl
753
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
