Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lo-Johansson, Ivar, Statarna. II, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ler detta de noveller som direkt anknyta till
Rörelsen och dess fortskridande genom
nederlag, segrar och återfall. Den erforderliga
verklighetsbakgrunden ges i ett par
indignations-noveller, där den hjärtskärande olikheten
mellan statarnas värld och ägarnas åskådliggöres
med effektfull men ordknapp
kontrasterings-konst (”Fullblod”, ”För fosterlandet”).
Agita-tionsstoffet framlägges med anmärkningsvärd
saklighet och oväld i några
diskussionsnovel-ler som ”På trappan”, ”På de stora
herrgårdarna” och ”Knappnålarna kring
Mösse-berg”, där både statare och godsherre bara
få tjänstgöra som staffagemässig publik, medan
ett språkrör ställer problemet och utlägger
texten. De eldande föredömena återfinnas i ett
par halvt novellistiska, halvt krönikeartade
små äreminnen över lantarbetarrörelsens stora
hädangångna: F. V. Thorsson, H. F. Spak
och Oscar E. Sjölander. Själva den fackliga
kampen skildras sedan i en rad episoder och
situationsbilder, ofta dramatiskt tillspetsade,
till vilka annaler och strejkjournaler synas ha
lämnat det huvudsakliga materialet. Den
uppländska skördestrejken av 1925 behandlas
i ”Myrverket” och ”Avdelning 110”; båda
historierna gripa oss, den förra genom vad
den utsäger om arbetarens inre kluvenhet
mellan samhällskritik och samhällsförsvar,
den senare genom det vittnesbörd den avlägger
om orubblig solidaritet och förbundstrohet.
De speciellt upprörande händelserna under
1929—31 års konflikt i Södra Möre, vårt
lands sista stora strid om föreningsrätten,
belysas i flera noveller, och både den
tragi-komiske niddiktarens och de obönhörliga
blockadvakternas insatser inregistreras med
humor och respekt i lågmält förening. Att
den skoningslösa striden också krävde
oskyldiga offer, uppvisas i ”Ett strejkoffer”, en
ohygglig episod, som anknyter till förra
samlingens djurhistorier.
Men det är inte bara de fackliga striderna
som få sin beskärda del utan också den långa,
mödosamma kampen för bildning och kultur.
Från ”Godnatt, jord” minnas vi det lilla
tekniska geniet, som gick under i den alldeles
oförstående miljön. Han har inte varit den
ende; uppfinnarsnillet har alltid levat djupt
nere på det svenska folkhavets botten, och ett
par av dessa glömda, namnlösa hjältar har
Ivar Lo-Johansson tagit sig an också här
(”En genial man”, ”Uppfinnarna i
slöjdkammaren”). I statarnas halvmillionskara röra
sig numera också andra strävanden, såsom
efter möteskultur, personlig integritet,
åtskillnad mellan person och sak, och diktaren har
tolkat detta famlande patos i några av sina
berättelser. Det görs ingen hemlighet av det
sega motstånd som härvidlag måste
övervinnas, motståndet från de gamla, de i sina
maktlösa jorddrömmar ohjälpligt fängslade,
trögheten och räddhågan, den inbördes
splittringen, den alltid vakna misstron mot de egna,
som så fort de söka ta ledningen misstänkas
för att själva vilja komma sig upp
(”Under-handlingskommittén”, ”Studenten och
statar-pojken”). Ivar Lo-Johansson förskönar inte,
överskyler inte, invaggar inte sig själv och
läsaren i några illusioner. Ä andra sidan
tycks kampårens arbetsglädje inte ännu ha
gått förlorad inom det jämförelsevis unga
lantarbetarförbundet, medan äldre
fackföreningar redan börjat drunkna i papper och
byråkratiserats (”Hyllan”); det är det sena
genombrottets relativa förtjänst.
I de noveller som hittills omnämnts har det
konstnärliga helt naturligt fått stå tillbaka för
det dokumentariska, mer eller mindre. Det
innebär inte, att det mänskliga gått förlorat.
Ivar Lo-Johansson känner alltför väl sina
statare, har alltför skarp blick för den
personliga profilen, alltför starkt sinne för den
påtagliga och mustiga detaljen för att
någonsin bli schematisk eller abstrakt. Där inte det
enskilda livsödet återspeglar det sociala
skeendet, får gruppen eller kollektivet göra det.
I vilket fall som helst är det alltid och
överallt fråga om liv, människor, verklighet, inte
om torr krönikering eller tendentiös
tillrättaläggning. Det fiktiva och berättande
elementet är visserligen försvagat. Men det finns
också i denna volym en grupp historier, som
inte ha någon direkt förbindelse med
lant-arbetarrörelsen utan där själva berättelsen är
huvudsaken. Dit höra bland andra ett
stäm-ningsrikt pojkäventyr som ”Ryttarna”, ”De
två statargummorna” med sin backstugekomik,
ett patetiskt kvinnoöde som ”Gamla änkan”
samt ”Knivarna”, en grym historia om
bränn-vinssudden som täpper till den skrikande
barnamunnen, då modern inte står ut längre.
Dessa noveller utgöra ett viktigt inslag i
boken; de skänka den en balans, som den inte
754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
