Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Swensson, Hugo, Hjalmar Willén och hans klass, anmäld av Holger Ahlenius - Fogelqvist, Torsten, Samuel Hedborn, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
men ändå kärleksfullt miljö- och
yrkesrepor-tage, som har sin svaghet i det fiktiva och sin
styrka i den intellektuella redan och den
oerhört säkra och klarögda
verklighetsiakttagel-sen. Klassrummets synvinkel, inte
kollegierummets, är här den dominerande, och hela
berättelsen måste hälsas med ett igenkännande
leende av var och en som genomgått ett
svenskt gymnasium.
Vad man här främst fäster sig vid, är de
många träffsäkra och ömsinta elevporträtten
och skildringen av själva klasskollektivet
i dess gradvisa sammansvetsning till påtaglig
existens och i dess reaktioner inför
terminernas händelser eller händelselöshet. Det ligger
en god portion faderskänsla i Hjalmar
Wil-léns omsorger om sin klass och dess enskilda
medlemmar — inte bara skolljusen utan också
nummerkarlarna! — vilket mer än väl låter
sig förenas med en tjuvpojksglimt i
ögonvrån, som någon gång också kan fuktas av en
förstulet sönderklämd tår. Men om denne
idea-liske klassföreståndare är glad åt allt gott, så
tål han intet ont, allra minst den rena
lymmel-aktigheten. Och om han är full av överseende
med ungdomliga brister och ofullkomligheter,
så kan han inte dölja en viss syrlighet i
uppfattningen av föräldrarna till de mer eller
mindre förhoppningsfulla plantorna. Därest
författaren till äventyrs själv erfarit något av
”den lätta svindel som kväljer bokmänniskan
inför dem som frodas på livets köttsida”, och
som i boken tillägges rektor Strandin, så har
han bestämt revanscherat sig en liten, liten
smula i ett par av de maliciösa och roliga
för-äldraporträtten, vilket för övrigt vare honom
hjärtligt väl unnat!
I den förra boken spelade lärarkolleger.ia
en vida mer framträdande roll, men även här
skymta ett par av dem förbi i uttrycksfull
snabbteckning; framför allt lämnas
emellertid initierat besked om kriarättandets mödor
och betygsättningens äventyr — för att nu
inte tala om det briljanta lilla
fickkompen-dium i svenska litteraturens historia, som
finns utstrött över bokens sidor, och som mer
än en gång kan förefalla som brottstycken ur
levertinska essayer. Ty Hjalmar Willén är inte
bara en idealisk klassföreståndare utan också
mönstret för en modersmålslärare.
I sin utpräglat intellektuella, strängt
apolli-niska hållning kan Hugo Swenssons bok
före
falla att sakna en hel dimension.
Skolungdomens jargong och medvetna
föreställningsvärld äro förträffligt återgivna och tolkade
med både humor och inlevelse, men allt sådant
som skygga drömmar, hemliga önskningar och
famlande begär förbigås med tystnad. Med
detta drag sammanhänger nog också, att den
pedagogik, som här kommer till orda, i all
sin varmhjärtenhet är en smula barskt
gammaldags och säkert inte har mycket till övers
för modernt psykologiskt ”dalt”. Om det inte
varit så, hade man kanske rentav kunnat
komma rötägget Filip litet närmare inpå livet;
nu får man nöja sig med en i och för sig nog
så åskådlig yttre kuslighet.
Vad som till sist blir den främsta
behållningen av denna fina och sympatiska bok, är
det vittnesbörd den avlägger om den tysta och
betydelsefulla kulturgärning som utföres av
skickliga och plikttrogna magistrar vid våra
läroverk runtom i landet. Från varje sida
i denna bok talar en nobel humanistisk anda,
som står i pakt med våra bästa traditioner.
Den omisskännliga yrkesglädjen, kärleken till
ungdomen och hängivenheten för svenskt språk
och svensk dikt ha smälts samman till lödig
metall. Inte minst talar den klassiskt klara,
genomskinliga och enkla språkdräkten, som
här och där fått färg av ungdomsledarens
naturliga hurtighet, för att kärleken till
modersmålet är besvarad. Man skulle ha svårt
att tänka sig, att inte detsamma gäller
kärleken till ungdomen. Holger Ahlenius
Svenskt diktaröde
TORSTEN FOGELQVIST: Samuel Hedborn.
En lyrikers livsöde. Bonniers.
6: —.
Samuel Johan Hedborn hör inte till de stora
gestalterna i den svenska vitterhetens hävder.
Men då Torsten Fogeiqvist ägnat en vacker
och stilfull minnesteckning åt denne
knektson från Östergötland, som blev en av våra
främsta psalmdiktare, så har det säkerligen
skett både i känslan av en viss andlig
fränd-skap och med tanken på det specifikt svenska
i mannens hela livsöde och allmänna
kulturtyp.
Redan i det fattiga soldathemmet insöp
759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
