Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Björkman, Carl, För hjärtats sak, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
utsökta och krävande litteraturformerna. I
England lever alltjämt genren, men i Sverige
— kåseriernas förlovade land — är den en
sällsynt fågel. Carl Björkman visar sig besitta
både den kultur och den tålmodiga stilkonst,
som krävas av dess utövare. Hans teckningar
ur nittonhundratalets borgerliga liv förtjäna
att läsas och bevaras som ofta utsökt
ciselerade illustrationer till sedernas historia.
För att vara en så ung man är Carl
Björkman ovanligt minnesgod. Det fjärde budet har
i honom en trofast efterföljare. Han ser sig
som ett led i släktens långa kedja, och han
känner att arvet förpliktar. Han har växt upp
i den högre ämbetsmannaklassens ombonade
och fint bildade miljö. Kring de speciella och
djupt svenska dygder, som denna klass, när
den är som bäst, företräder, vill han slå vakt.
De äro plikttrohet, traditionskänsla,
släktkärlek, patriotism och stil i både yttre och inre
avseende. I dessa tider av våldsamma sociala
förskjutningar och motsvarande omvälvningar
i de psykologiska betraktelsesätten är det
närmast modigt att lansera ett så gammaldags
program. Det hedrar Carl Björkman, att han
gjort det. Även om man kan tycka, att hans
essaysamling ibland är litet snäv till sin
horisont och en smula bornerad, kan man
inte frånkänna den patos och moralisk stil.
Just att han så tveklöst utlämnar sig visar,
att han inte är någon humbug och
konjunkturryttare. Sedan är det en annan sak, att han
har lätt för att bli sentimental. Inför vissa
minnen grips han av en sådan reverens, att
han talar med darr på rösten och förlorar
proportionssinnet. Ehuru han även då är
mänskligt äkta, blir den konstnärliga effekten
falsk. Ett vackert minne blir inte vackrare,
därför att man söker smycka det med många
vackra ord.
Det bästa i denna bok äro de med
barndomsminnena förbundna interiörerna och
porträtten. Man blir delaktig av den sympati,
varmed författaren betraktar sina förfäder,
till-knäppta pliktmänniskor, som dock i hemmet
förvandlades till enkla, ömma husfäder och
i sällskapslivet till chevalereska
konversa-törer. De gamla fina herrarna äro ett släkte,
som man fruktar skall få allt färre tillskott,
ju längre tiden lider. Och att med dem undan
för undan omistliga andliga och moraliska
värden gå i graven tror man också. Deras stil
Illustration av Stig Blomberg till ”För hjärtats sak”.
var så fint sammanvävd av yttre och inre
värden, att bevarandet av den yttre stilen var
en garanti för de inre värdena. Försvinner
detta verserade gentlemannaskap, ja, då löpa
vissa etiska ideal också fara att försvagas. Men
det ligger också i sakens natur, att den som
från en sådan livsstil betraktar världen i sin
tur får lätt att förväxla yttre och inre ting.
Anhängarna av den fina borgerlighetens
beträngda sak få gärna ett drag av
självtillräcklighet över sig, som stundom kan bli rent
utvecklingsfientligt. De äro så inställda på
att världen är på väg att försämras, att de
i sedernas och tänkesättens förvandling
nödvändigt inlägga förfallssymtom. Författaren
är visserligen angelägen att betona att det
borgerskap, som han är stolt över att tillhöra,
ingalunda är reaktionärt utan tvärtom hyllar
de liberala tänkesätten och tar skarpt avstånd
från den egoistiska kapitalismen. Han kan
dock icke frigöra läsaren från intrycket, att
detta borgerskap betraktar sig som en
privilegierad klass, en kulturens blomma, som för
sin näring förutsätter sociala motsättningar
och mänskliga orättvisor.
761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
