Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Singer, I. J., Bröderna Aschkenazi, anmäld av Artur Lundkvist - de Vries, Anne, Bartje, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hans dotter; han beger sig nu till Ryssland
och hämtar med sig Max tillbaka, men på
hemvägen finner han själv döden vid en
sammanstötning med antisemitiska polacker.
Åldrad och luttrad bygger Max upp sin fabrik
ännu en gång, men nu för att hjälpa sin hårt
beträngda ras och försona några av sina
misstag. Snart virvlar dock alla Lodz’ företag bort
bland inflationens pappersmillioner.
Denna bröderna Aschkenazis historia är
bara ett av inslagen i romanen, som är fylld
till trängseln av märkliga livsöden och talande
ansikten. Där är först och främst en lång rad
judar: välmående företagare och knivskarpa
spekulanter, fattiga religiösa och intellektuella
fanatiker, okuvliga idealister och
revolutionärer. Där är vidare en utvald samling brutala
ryska inpiskare, korrumperade tjänstemän,
degenererade adelsherrar, stupida militärer:
ett veritabelt skräckkabinett, som av allt att
döma modellerats efter verkligheten.
Ryggraden i detta förvirrade samhälle utgörs helt
enkelt av arbetarna, de vanliga, fattiga
arbetarna, som sliter och svälter, som blir flådda
med piskor och ständigt trampade under den
ena järnhälen eller den andra men ändock
fortfar att producera. Värst av alla har den
judiske arbetaren det, han får inte bara utstå
detsamma som andra proletärer, han måste
också lida rasförföljelse, oftast från den egna
klassens sida. Några av de hemskaste ställena
i Singers bok handlar om dylika pogromer,
som uppstår efter misslyckade strejker och
revoltförsök. Författaren har alls inte försökt
driva judisk propaganda, han skildrar judarna
med goda och onda sidor, inte mindre
frikostig i senare fallet. Han har klar blick för
den farliga ensidighet som ofta utmärker
judarna, intellektualismen som leder till
overklig abstraktion, den sociala ambitionen som
urartar till penning- och maktfanatism; han
har också åtskilligt att berätta om ofruktbara
renlärighetskrav och österländsk familj
edespo-tism ibland dem. Men vilka lidanden, vilket
tragiskt drama har de inte fått uppleva,
i Polen såväl som på andra håll!
Det är en bok som äger storhet i kraft av
sitt ämne och sin breda uppläggning; men
den nödgas röra sig ganska hastigt framåt och
människoskildringen hinner sällan fördjupas.
Den är kraftigt och livfullt skriven, men den
saknar konstnärlig originalitet. Den hör till
det slaget stora böcker som förekommer
jämförelsevis ofta och som inte vittnar om någon
verklig, ny diktarpersonlighet. Det är
sällsyntare med sådana än med storslagna böcker.
Artur Lundkvist
Bartje
ANNE de VRIES: Bartje. Översättning av
Ingrid Rääf. Wahlström &
Widstrand. 6: 75.
Den holländske författaren Anne de Vries
debuterade för ett par år sedan med den
roman vars lakoniska titel återfinnes här
ovan. Han slog omedelbart igenom, och det
uppges, att boken redan gått ut i sextiotusen
exemplar på originalspråket. En sådan
publikframgång kan göra den skeptiskt inställde
läsaren tveksam i fråga om bokens
konstnärliga halt, men det kan så gott först som sist
konstateras, att ett dylikt tvivel är oberättigat,
och det är med odelad glädje man hälsar detta
tillskott till vårt ringa bestånd av
översättningar från den nederländska kulturkretsen.
Återstår att se om svensk publik kommer att
uppskatta det i tillbörlig mån. Det finns hopp
om det, framför allt därför att Bartje är en
liten pojke, och barn brukar alltid knipa
publikens hjärta. Bartje är emellertid varken
någon liten mammas älskling eller någon
sorts Anderssonskans Kalle med streck och
rackartyg till huvudsaklig livsuppgift. Han
kan nog hitta på spratt då och då, enkla och
tämligen oförargliga spratt i de flesta fall,
inte alls så fantasifulla och dramatiska som
Kalles, men oftare sitter han med träskorna
fastkletade i gyttjan nere vid bäcken och tittar
på det sällsamma liv som rör sig i vattnet
eller på duvornas flykt och skyarna som
speglas i den lugna ytan. Hans tankar går
i stillsamma banor, han funderar över varför
modern alltid ramlar ur sängen och slår sig
så att hon måste ligga några dagar varje gång
det kommer ett nytt lindebarn i vaggan, han
undrar vad han ska hitta på för att få en
smörgås extra till kvällsvarden, och han
bestämmer sig för att han inte ska bli
lantarbetare som fadern, utan något fint inne
i Assens, där stora syster har plats. Det är,
som synes, inte några märkliga ting som
för
765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
