Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Två prosastycken - Frisöndagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
träiga oket och slänga ner det i pliktavledaren.
Hela verklighetens förbittrade inriktning på
evig rundgång i tyrannrundlar hade hon med
sig. Och nu började hon slå myrorna ur
skorna. Nu skulle hon ut och resa! Nu skulle
hon ut och resa hem igen!
Men när hon skulle ta på sig skorna, märkte
hon att fotterna hade svullnat, så att det var
omöjligt få köttvristen in under skovristen.
Och eftersom verkligheten till sina ömmaste
delar består av kött och blod, så kunde hon
inte utplåna fotterna eller göra dem andligt
spensliga och härligt befriade. Hon visste ju
också hur kvinnorna förfölja varandra med
modeögonen och med ögonen för det passande
och riktiga. Att komma strumpsock till tåget
räknas av de flesta kvinnor, trots svullna fötter,
nästan som en frivillig vandring till dårhuset.
Att få in en del av sin fysik i de två löjliga
skorna var därför en kvinnlig livsfråga, som
troget anslöt sig till en verklighet som var
påbjuden. Brott mot denna regel bestraffades
med ens egen pina och rädsla infor vad folk
tyckte. Den rädslan och pinan är bottenlös,
enligt de mått som verkligheten bestämmer.
Hon pressade därför under kinesisk tortyr
in fotterna i skorna. Egentligen gick det inte,
men hon gjorde något övermänskligt. Därefter
reste hon sig, stod en stund och vinglade med
kroppen som om hon stått på styltor trots att
skorna voro låga. Hon kved, och medan hon
kved började hon likt en strandsatt lom röra
sig i riktning mot stationen. Den syntes bortom
de sommarprasslande snåren och de susande
lövmassorna. Semaforen sträckte upp armen
bakom en kulle liksom för att visa, att den
också ville vara med och bestämma det
fastslagna och bestämmande inflytandet på det
bestämda i världen. Hon gick i den riktningen
som på svärd och det var en sån härlig
sommardag. Ja, så härlig att hon inte såg den
själv, ty hon var förblindad av verklighetens
bestämmande inflytande och tvingade sig fot
för fot fram genom ett landskap av rent
köttslig plåga och tortyr. Så avancerade hon
ungefär femtio meter. Ängeln Gabriel, om han
funnits, borde ha varit lantmätare och gått
bakefter och mätt. Rätt vad det var föll hon
omkull. Det blev för outhärdligt och det finns
gränser för vad man kan. Hon blev sittande
i en lundglänta beväxt med allehanda blorn.
Där befriade hon sig med ett par ryck från
skorna och föll därpå i gråt. Semaforen stod
kvar där borta och hälsade med sin
uppåt-sträckta diktatorsarm. Hon låg på ängen och
hatade fritt ut i luften — sig själv mest, för
att hon gett sig av. Först vid fjärde tåget var
hon framme vid stationen, och sedan lyckades
hon komma med på det femte. Det gick många
lokaltåg på söndagen, och gudskelov för det,
tyckte alla tår och vrister.
Hemma i den solstekta tegelbrunnen i staden
fanns nu den kattluktande oas som återstod
att nå. Framför allt var den nu den
efterlängtade skoavtagningsanstalten.
Och när hon äntligen på kvällen kom hem,
blev hon inte förvånad över förebråelserna.
Hon tyckte bara: Gudskelov att mina svullna
ben är hemma.
Men hon fick äta upp det.
Man tröttnade sent på att tillhålla henne det
opassande i att rusa i väg så där.
— Mamma kunde väl ha väntat. Vi skulle
just ha erbjudit mamma en söndag.
— Ja. Och nu ser det ju ut, som om vi
inte unnat mamma en söndag, fast vi i stället
bestämt oss för det hela tiden.
— Ja, det är så gristrist hela saken nu
efteråt, sade den ena dottern.
— Ja, det är förbanne mej oförskämt, helt
enkelt, sade han som kom från Stadion.
— Jo, jo, sade modern saktmodigt. Jo, jo.
Och sedan gick verkligheten vidare. Och
som en outtröttlig verkspiral vred sig
moderssjälen i tegelbrunnen.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
