Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Författaren och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
FÖRFATTAREN
OCH SAMHÄLLET
Det hände för åtskilliga år sedan, att en
känd litteraturkritiker i ett brev gav ett råd
till en ung författare, som just med osäkra
steg börjat beträda den litterära banan.
Kritikern skrev: ”Bliv inte författare! En
hederlig människa kan i detta land icke leva på
litteraturen — men hon kan leva för den.”
Fortfarande har jag kvar detta brev — den
unge författaren var alltså undertecknad —
som en gång gjorde så djupt intryck på mig,
att jag under en lång tid icke kunde
utkvittera ens det blvgsammaste honorar utan
samvetsbetänkligheter. Man kunde alltså inte ärligt
försörja sig genom att skriva litteratur . . .
Senare fick jag emellertid klart för mig, att
kritikern själv hade sin utkomst — och en
ganska anständig utkomst — genom att skriva
om litteraturen; därefter förhärdade jag mitt
hjärta och började åter uppbära honorar utan
att samvetet gjorde invändningar.
En uppmaning till en verklig författare att
han skall leva för litteraturen är ju tämligen
överflödig. Men jag vill här hävda den satsen,
att han därjämte äger rätt att även leva på
den — att han äger rätt till sin fulla försörjning
genom sitt arbete, liksom alla andra
samhällsmedborgare. Denna hans rätt borde ju av alla
betraktas såsom tämligen självklar. Samhället
gör ju intet undantag beträffande författaren,
när det gäller skyldigheterna — han betalar
sin skatt och gör sin värnplikt som alla
andra — och då tycker man ju också, att han
bör vara likställd med andra medborgare
beträffande rättigheterna. Icke heller en
författare lever allenast av ande, utan även av
bröd; även han måste äta för att kunna arbeta.
Liksom alla andra människor pressas han av
de materiella nödvändigheterna. Ju mer hans
liv är en kamp för att fylla de rent materiella
behoven, desto mindre är hans möjligheter att
hävda sig som författare — hans möjligheter
att skapa det verk, som föresvävar honom. En
ekonomisk frigörelse är en förutsättning för
att han skall kunna leva sitt liv helt i trohet
mot sin kallelse.
Det är ju känt för oss alla, att
upphovsmännen till stora diktverk stundom har levat
i djup misär, och med detta faktum är man
kanske benägen att bemöta satsen här ovan.
Men när vi tänker närmare efter, så inser vi
ju, att författarna i dessa fall icke har skrivit
sina böcker på grund av fattigdom, utan trots
densamma. Och tyvärr kommer ingen
någonsin att få veta, hur många storverk som
har förblivit oskrivna eller som har stannat
i växten på grund av upphovsmannens
fattigdom. Vi kan bara hänvisa till att litteraturens
historia till stor del är en historia om icke
fullföljda ansatser, och i oändligt många fall
har det stannat vid ansatser, emedan
förfat
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
