Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Blomberg, Erik, Modern amerikansk lyrik, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
blir alltid lika förundransvärt med vilken
outtömlig känslokraft Whitman försökte
uppleva och omsluta hela den nysammansvetsade
nordamerikanska kontinenten; han kunde
sannerligen ha skäl att säga i sin sista åkallan:
Starkt är ditt fäste, o dödliga kött,
starkt är ditt fäste, o kärlek.
Hos Emily Dickinson finns ingenting
amerikanskt, hennes korta, sammanpressade dikter
är tidlösa och handlar mera om döden än om
livet. Hon var en olycklig, instängd flamma,
en irrande själ i ett kallt puritanhus. En sådan
essentiell, ytterligt formbunden lyrik som
hennes är inte lätt att översätta: Blombergs
lilla urval gör ett intryck av kostbarhet,
bräcklighet och förflugen doft.
Sådana välkända skalder som Masters och
Sandburg har Blomberg inte avvunnit
någonting nytt. Vachel Lindsay, den en gång så
hänförde lyriske evangelisten som det
slutligen gick utför med, kommer här till tals i en
av sina få stora dikter, ”Den glömda örnen”,
en bitter demokratisk gravskrift. Några av de
forna imagisterna kunde saklöst ha
utelämnats; Ezra Pound är den ende betydande
skalden ibland dem, men Blomberg tycks inte
känna hans senare skede, Canfos-diktarens.
Edna St. Vincent Millay är nu inte längre så
överskattad och just därför kan man bättre
uppskatta henne; bitter nutida ångest bryter
sig hos henne med fragment av gammal form
och skönhet.
Livet i sig själv
är ingenting,
en tom bägare, en trappa utan mattor,
det är inte nog att du kommer, varje år, här nedför
kullen,
April,
som en pladdrande idiot och strör dina blommor.
T. S. Eliot, motsägelsens tecken framför
andra i den moderna poesien, har lockat
också Blomberg till några tolkningar, trots
att i detta fall översättaren närmast är
fientligt inställd till diktaren. En sådan sällsam
dikt som ”Marina” bibehåller sin tjusning
även i Blombergs version. Archibald MacLeish
är den intressantaste av Eliots efterföljare
i Amerika; hans ”Brev att lämnas i jorden”
har en eggande fläkt av naturmystik och stor,
öppen värld. Hart Crane, ett av den unga
amerikanska poesiens i förtid utsläckta löften,
företrädes av en liten dikt om Labrador, som
tyvärr inte ger någon föreställning om den
djupsinnige men olyckligt splittrade
författaren till ”The Bridge”.
Det är särskilt glädjande att Robinson
Jeff ers kommit med; han är en av Amerikas
märkligaste skalder, en stark personlighet med
en ovanlig, omisskännligt upplevd
livsåskådning. Han är en ensling som tycks leva på
ett tidlöst plan och ha sina livsrötter bortom
civilisationen. Han befinner sig ständigt nära
elementen, än i stum väntan, än i
uppflammande extaser; klipplandskap och öde
havskuster avvinner han starka uttryck både för
mänskliga lidelser och för det kosmiska ödet.
Han har skrivit sitt eget motto i tre rader:
Själar och illusioner ha dött,
den nakna tanken lever
i de livlösa tingens skönhet.
Men också om blodets tändande mjukhet kan
han dikta, som i den av jordisk vår bräddfulla
”Flickans tanke”. Den korta, lyriska dikten
är annars inte Jeffers’ egentliga form: han är
en epiker som söker sig stora, tragiska motiv,
där den rent fysiska smärtan brukar spela en
framträdande roll, i en neurotisk, tidstypisk
smärtoupplevelse.
I inledningen behandlar Blomberg med fin
förståelse också den amerikanska negerlyriken,
men den verkar torftig i hans tolkningar. Av
Langston Hughes återfinnes en rad dikter, så
välbekanta att de redan verkar något
passerade. Där hade ju dock stått så mycket annat
till buds.
I stort sett synes mig antologien vackert
översatt, klarskuren och sober. Den är
framför allt av utomordentligt intresse för den som
inte tidigare gjort närmare bekantskap med
amerikansk lyrik. Artur Lundkvist
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>