Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Browallius, Irja, Synden på Skruke, anmäld av Georg Svensson - Martinson, Moa, Drottning Grågyllen, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
nogsamt aktat sig att uttala någon sens moral
eller förklara sina gestalter med
teaterviskningar åt läsaren. Men icke förty har hennes
bastanta och obroderade väv sitt tydliga
mönster, och där går driften till jorden fram
som den segrande ränningen.
”Synden på Skruke” har ansatser till att bli
ett epos i stil med ”Markens gröda”. Att det
stannar vid ansatserna beror på att Irja
Bro-wallius ännu ej bemästrar de avgörande, stora
scenerna. Hon har i sin bok lagt in några
sådana nyckelsituationer och katastrofer men
har ej förmått avvinna dem full plasticitet
och meningsfullhet. En mera färdig författare
skulle ha förmått det utan att därför offra
åt det sensationella eller teatraliska. När
skogen brinner, när bonden ertappas med sin
synd eller när Agnes gör upp med drängen
— för att blott nämna några dylika springande
punkter i handlingen — skildras det för
nyktert och summariskt. Romanen skulle
otvivelaktigt ha vunnit på en fastare komposition och
en klarare accentuering av enstaka moment.
Därigenom skulle också undvikits den
monotoni, som nu onekligen präglar delar av boken,
varjämte den tämligen obestämda
kronologien skulle ha framstått klarare. Detaljerna
i romanen äro ofta mästerliga och
genomgående så riktiga som på en av Leibls
bondemålningar, men de äro inte inordnade i en
fullt tillfredsställande konstnärlig helhet. Det
är givetvis en fara, som alltid lurar på den
närsynte realisten, men i Irja Browallius’ fall
är man tacksam att hon inte gjorde som Leibl
gjorde med en målning, som han nedlagt ett
par års minutiöst arbete på: skar sönder den
därför att han såg att proportionerna blivit
felaktiga. En bondeskildring som denna hade
vi inte haft råd att förlora, och på Irja
Browallius’ mästerverk ha vi tid att vänta.
Georg Svensson
En vacker bok
MOA MARTINSON: Drottning Grågyllen.
Tiden. 6: 50.
”Drottning Grågyllen” påminner lite om
Moa Martinsons första bok och lite om
”Rågvakt”, men är ändå en skapelse alldeles för
sig i författarinnans produktion. Mig har den
Omslagsteckning av Bror Hjorth till ”Drottning
Grågyllen”.
roat och tjusat med sin färgstyrka och sitt
djupa vibrato, sin leende moderlighet. Det är
som om Moa Martinson hade tagit i allt hon
skriver om. I själva ojämnheten ligger ett
levande och obändigt förhållande till stoffet.
Och här har hon haft grant och brokigt
material. ”Drottning Grågyllen” är närmast
en bygdeskildring från Kolmården, där
urtids-mäktig natur, herrgårdsliv och torparöden,
fest och vardag, realiteter och folkmystik har
vävts tätt och kraftigt ihop till en väv, där
några individuella kvinnoöden, livsvägar,
bildar färgstarka och ibland gripande mönster.
Boken börjar med en höstens granna tavla.
Flickorna Anna från Stena och Ulla och Klara
Lord från Lordens torp är ute och plockar
lingon i storskogen, och efter att systerligt
ha delat bröd och ärtmjölspannkaka går de
vilse bland kullvräkta jättestammar och blir
skrämda av ett oväntat möte med
herr
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
