Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Näsström, Gustaf, Dalarna som svenskt ideal, anmäld av Nils Bohman - Olsson, Henry, Carl Jonas Love Almquist till 1836, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bildade läsaren kan uppskatta till deras fulla
värde är den lysande stilkonsten och den
varma kärleken till ämnet. Även det friska
greppet och det schablonfria betraktelsesättet,
som ge boken en levande åskådlighet,
medverka till att göra den tillgänglig för alla
— skåning, norrbottning och dalmas.
Nils Bohman
Almquistmonografi
HENRY OLSSON: Carl Jonas Love Almquist
till 1836. Gebers. 11:50.
Professor Henry Olsson hör till de
tålmodiga och envetna forskare som gång på
gång återvända till samma gestalter och
samma problem och inte nöja sig förrän de
ernått en redigering av resultaten, som har
något av slutgiltighetens karaktär; de flesta
andra tappa lusten och intresset långt
dessförinnan och äro belåtna med att ha givit en
liten stöt eller impuls i, som de hoppas, rätt
riktning. Som Almquistforskare framstår han
som outtröttlig. Efter flera mindre studier och
en ovanligt grundlig doktorsavhandling över
ämnet framträder han nu med en stor
monografi, vilken förts fram till de tysta år som
föregingo liberalismens och realismens
genombrott hos mystikern och romantikern. Han har
därvid givetvis utnyttjat egna och andras
tidigare rön, men som helhet är det likväl ett
originellt verk, präglat av ett eget och
enhetligt grepp på det väldiga, ytterst
svårbemästrade stoffet. Inte minst glädjer man sig åt det
mönstergilla sätt varpå levnadsteckning och
diktanalyser hela tiden flätats in i varandra.
I svenska arbeten av detta slag är det annars
så vanligt, att den ena detaljundersökningen
omständligt lägges på den andra tills
byggnaden slutligen är rest; detta verk är hugget
i ett enda stycke, som en skulptur. Författaren
hör till den pålitliga forskarskola, för vilken
den enkla sanningen är långt viktigare än alla
essayistiska effekter, och någon stilkonstnär
har han knappast varit tillförene. Till den
vetenskapliga förtjänsten har emellertid nu,
överraskande nog, sällat sig den språkliga.
Här flyter stilen lätt och behagligt, ofta rentav
elegant. Olsson har alltid varit en framstående
arkivforskare och en skicklig spårhund när
det gällt framletandet av nya källor och nytt
material. Även detta arbete är huvudsakligen
frukten av tillförlitlig historisk metod, men
denna har tillsatts med modern
individual-psykologi av Adlers märke i intelligent och
måttfull tillämpning. Resultatet har blivit ett
verk av lärdom, psykologiskt skarpsinne och
full plasticitet, som för första gången ger oss
Almquist i helfigur, allsidigt belyst.
Jag skall inte här försöka ge något referat
av den omfångsrika framställningen, vilken
noggrant utreder såväl de litterära och
tids-historiska sammanhangen som de otaliga
förbindelsetrådarna mellan liv och verk. Olsson
påvisar, hur föga Almquist hade gemensamt
med nyromantiken. De starka intryck han
mottagit av förromantiska strömningar blevo
länge bestående, och han kom på så vis att
framstå som en förmedlare mellan
sjuttonhundratalets frihetsidéer och 1830-talets
liberalism. I allmänhet torde man ha överskattat
det olyckliga äktenskapets betydelse för hans
radikala samhällskritik. Olsson har i stället
tagit fasta på de konstitutiva dragen hos
denna dialogmänniska, hos vilken
ursprunglig revolution ar ism förenas med herrnhutisk
världsfrånvändhet, känslokyla med blödighet,
frusen analys med extatiskt svärmeri,
intellektuell oro med elegiskt främlingsskap. Denne
typiske schizoid var själv ett stycke
Tinto-mara, som bevarade sin oberördhet inför
andras känslor och kval; han saknade
förmåga av spontan reaktion, och liksom
Rousseau var han blind för svartsjukans, hatets
och hämndens makter. Men den kyliga
toleransen var förenad med en högt uppdriven
sensibilitet inför alla de motgångar och
förödmjukelser som drabbade honom själv, och
inte minst därigenom drevs han ut i en
förbittrat samhällskritisk position. Äktenskapet
med den oordentliga bondflickan, som kunde
gå an som bondhustru under Värmlandstiden
men lämpade sig så föga som värdinna i ett
stockholmshem, har gjort sitt till. Ytterst vill
Olsson emellertid återföra kylan och halvheten
i Almquists känsloliv på hans aldrig lösta
bundenhet vid den tidigt bortgångna modern.
Denna konsekvent genomförda
helhetsupp
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
