- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1938 Årg. 7 Nr 1 /
60

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Olsson, Henry, Carl Jonas Love Almquist till 1836, anmäld av Holger Ahlenius - Holmberg, Olle, Roger Martin da Gard; Ahlgren, Stig, Roger Martin du Gard, anmäld av Johannes Edfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

fattning av Almquists psyke begagnas
genomgående som en nyckel också till hans verk och
gör i varje fall på lekmannen ett ytterst
övertygande intryck. Det faller som fjäll ifrån ens
ögon. För första gången tycker man sig
verkligen förstå Almquist. Man hoppas innerligt,
att Olsson skall fullborda det ståtliga arbetet
med en andra del. Det förefaller, som om de
linjer redan voro uppdragna, som leda fram
till slutkatastrofen. Holger Ahlenius

Kring en Nobelpristagare

OLLE HOLMBERG: Roger Martin du Gard.
Bonniers. 2: 50.

STIG AHLGREN: Roger Martin du Gard.
Verdandis småskrifter n:r 399.

Bonniers. —: 85.

Samtidigt med att Roger Martin du Gard
mottager Nobelpriset, föreligga två svenska
skrifter om honom, den ena författad av en
professor i litteraturhistoria, den andra av en
yngre litteraturkritiker, tillhörande en
radikalt inriktad falang, som med en viss
generalisering kunde benämnas ”marxistisk”. Dessa
två skrifters förekomst kan man, om man så
vill, tyda som ett utslag av svensk artighet.
Vill man se saken ur en annan synpunkt, kan
man kalla den för ferm expedition.

En författare hedrar man alltid bäst genom
att söka förstå honom, och det är i
förevarande fall ingen brist på en strävan efter
att förstå. Det är nu en gång för alla så
beskaffat, att var och en förstår på sitt sätt,
utifrån sina speciella förutsättningar, och de
båda teckningar av Martin du Gards
författarskap det här är fråga om äro i väsentlig mån
olika. De båda författarna använda skilda
måttstockar, den synvinkel, varur de skärskåda sitt
ämne, sammanfaller inte, de betjäna sig av
olikartade metoder vid sin analys. Ändå — eller
kanske just på grund därav — skulle man
vilja säga, att de båda skrifterna äro
behövliga, att de fylla en uppgift — var och en på
sitt sätt. Det står var och en fritt att hålla på
den enes eller den andres häst, men hellre
skulle man vilja framställa saken annorlunda
och säga, att de båda skrifterna komplettera
varandra; den ena utesluter endast för den
doktrinära trångsyntheten den andra.

”Genom sin objektivitet binder Roger
Martin du Gard också sina essayister vid ett visst
förhållningssätt. Att tala om hans bok (det är
fråga om ’Les Thibault’) är att tala om vad
den själv talar om, vad den innehåller.”
Formuleringen återfinnes i Olle Holmbergs
skrift, och man vill endast tillfoga, att
författaren på ett föredömligt sätt efterlevt, vad
han här uttrycker. Boken ger oss i en
spirituell, snabb men ändå fyllig exposé kontentan
av Martin du Gards författarskap. På några
punkter kan en recensent visserligen hysa en
från essayförfattaren avvikande åsikt. Det
gäller framför allt framhållandet av Martin
du Gard som en ”flaubertsk” författare, en
fullfölj are av den flaubertska traditionen. Detta
kan äga sin riktighet, men endast för så vitt
det får gälla ”objektiviteten”, det asketiska
underordnandet under stoffet, men det
förefaller vara hasarderat, för så vitt det utsträckes
till att gälla också ”stilen” — i trängre och
vidare bemärkelse. Förbindelsen mellan
Martin du Gard och Tolstoj är ju då vida
påtagligare; den är också vederbörligen omnämnd,
men kunde måhända understrukits ytterligare
— liksom också Martin du Gards avhängighet
av det oppositionella elementet hos André
Gide. Men detta är endast att fatta som
randanmärkningar till en skrift, som är
stimulerande i allt sitt alerta behag.

*



Olle Holmberg skildrar Martin du Gard som
typen för en ”synton” författare, en realist,
som låter sitt verk tala, en man, som inte vill
kännas vid vad han kallar för ”le fétichisme
des idées générales”. Den bild, Stig
Ahl-GRENs skrift meddelar av den franske
författaren, svär väl inte alldeles mot en sådan
uppfattning; den betonar också den ”objektiva”
karaktären hos Martin du Gards verk, men
tillika vill den skildra de sociala orsakerna till
hans ”onda samvete”. Det kan väl svårligen
ifrånkommas, att det såväl i ”Jean Bar ois” som
i ”Les Thibault” förekommer en art av
förkunnelse, ehuru maskerad i objektivt realistisk
människoskildring. Var finns du Gard själv,
var står mannen bakom verket? Ahlgren vill
genom sin analys framför allt påvisa den
sociala radikalismen hos denne författare.
I Jean Barois ser han sålunda ”förkrigstidens

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 19:54:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free