Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trotski, Leo, Mitt liv; Bolitho, Hector, Edward VIII; Gripenberg, G. A., Generalmajor Hans Henrik Gripenberg; Söderhjelm, Alma, Carl von Döbeln, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och obildade småborgare”), men även denna
starka känsla verkar på något sätt
opersonlig, och detsamma gäller också utfallen mot
Radek, Sinovjev och de andra ”epigonerna”.
Kuriöst nog, är det för övrigt en svensk, som
jämte Stalin är föremål för Trotskis mest
intensiva hat. På hemvägen till Ryssland från
Amerika på sommaren 1917 hamnade
nämligen Trotski för några månader med
uppvaktning i ett engelskt koncentrationsläger,
som stod under uppsikt av ”den
svensk-kanadensiske sergeant Olsson, vars rödbrusiga
slavpiskar- och förbrytarfysionomi jag aldrig
skall glömma”. Och Trotski tillägger, att den
olycklige sergeanten mycket väl visste, att han
hade att göra med ”oförvitliga revolutionärer
på’ väg hem”.
Men naturligtvis är det framför allt Stalin,
som träffas av hans hat. Intrigspelet kring
Lenins sjukbädd är utförligt skildrat och
naturligtvis i starka färger. Men även här har
Trotski på något egendomligt sätt lyckats
disciplinera sitt hat, han använder inga starka
ord, det är endast då han avvisar
beskyllningarna för att vara ”fascist” eller driva
”kapitalistiskt sabotage”, som den gamle
revolutionären skälver på rösten av
indignation. I slutkapitlet skildras landsflyktens långa
år, men inte heller där finns mycket av
personliga upplevelser och stämningar. Det blir
endast berättelsen om fortsatt arbete i
.revolutionens tjänst. ”Efter min landsförvisning har
jag alltemellanåt”, skriver han, ”i tidningarna
påträffat betraktelser över den tragedi, som
skulle ha drabbat mig. Jag känner ingen
personlig tragedi. Jag vet endast, att ett avsnitt
i revolutionen utbytts mot ett annat. Med en
bok eller penna i handen har jag i fängelset
kunnat uppleva timmar fyllda av en lika stor
tillfredsställelse som någonsin under
revolutionens massmöten. Maktens mekanism har
varit för mig mera en ofrånkomlig börda än
en andlig tillfredsställelse.”
Trotskis självbiografi förelåg på franska
redan 1930. I en efterskrift fyra år senare
redogör han för sitt arbete på att under
landsflykten föra sin revolutions idéer vidare.
Proletariatet i alla länder skall, skriver Trotski, förr
eller senare slå in på världsrevolutionens väg,
som är och förblir den enda riktiga, och den
stridens samlande fälttecken skall bli Trotskis
international, den ”fjärde internationalen”.
”Herrar skeptiker må hångrina och smäda
bäst de gitta. Historien skapas inte av
skeptiker. I varje fall är denna bok inte skriven
för dem.”
Och skeptiker har Trotski själv aldrig varit.
Vilken personlig utvecklingshistoria, som
ligger bakom denne evige revolutionär, därom
ger hans självbiografi ingen upplysning.
Läsaren kan endast konstatera, att den gamle
Trotski i sin landsflykt i Mexico är fylld av
samma optimistiska tro på den ”stora
revolutionen” som någonsin den unge man, som
i seklets början i en vindskupa i East End
hade sina ändlösa diskussioner med Lenin.
Den svenska upplagan av denna sällsamma
självbiografi avslutas på goda grunder med
det stora försvarstal, som Trotski den 9
februari 1937 höll från radiostationen i Mexico
City. ”Sanningen skall triumfera”, säger
Trotski, ”om inte förr så över våra vitnande
ben. Vi skola röja vägen för den. Den skall
segra. Under alla ödets hårda slag skall jag
känna mig lycklig liksom i min ungdoms
bästa dagar, om jag tillsammans med er kan
bidraga till seger. Ty den högsta mänskliga
lycka består inte i vinningarna för dagen utan
i arbetet för framtiden.”
Hector Bolitho, den habile engelske
journalisten och specialisten på kunglighet världen
runt, hann under år 1937 med att ge ut
två kungabiografier. Både Edward VIII och
George VT blevo nämligen föremål för hans
flitiga penna. Den första och mest
”romantiska” av dessa biografier, berättelsen om
Edward VHI:s liv och korta regering
föreligger nu på svenska i en utmärkt
översättning av Gösta Olzon. Det har ju redan
tillkommit en hel litteratur om kung Edward,
både under hans tid som prins av Wales och
efter hans möte med den fatala mrs Simpson.
Det senare romantiska sammanträffandet med
dess märkliga följder för Edward själv och
brittiska imperiet, har helt naturligt gjorts till
föremål för de mest sensationella
tolkningsförsök.
Den stora förtjänsten i Bolithos teckning av
kung Edward ligger emellertid i, att den är
kemiskt fri från varje slag av
sensations-makeri. Det är en elegant berättad skildring
av en modern konstitutionell monarks liv från
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
