Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trotski, Leo, Mitt liv; Bolitho, Hector, Edward VIII; Gripenberg, G. A., Generalmajor Hans Henrik Gripenberg; Söderhjelm, Alma, Carl von Döbeln, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
födelsen till det ögonblick då han tvingas att
säga farväl till rike och krona. Bolitho faller
aldrig för frestelsen att slå mynt av de
dramatiska och upprörda händelserna hösten
1936 och Wallis Simpson låter han knappt
skymta. Det är detta, som gör hans arbete så
sympatiskt efter alla vulgära
sensationshisto-rier sorn serverats i tidningar och ”autentiska”
skildringar av kung Edwards liv. Det finns
inte ett spår till skandalhunger i denna bok,
författaren kommer inte med några nyheter,
utan har i stället gjort en sammanställning av
väsentliga fakta.
Större delen av arbetet upptages
naturligtvis av Edwards tronföljartid och här ger
Bolitho en trovärdig och övertygande
teckning av den älskvärde, intellektuellt komplett
ointresserade unge furste, som blev hela
världens Prince Charming. Några försök till
psykologisk analys blir det aldrig tal om, läsaren får
veta, hur prinsen dansade i Kapstaden, drack
champagne i Sydney, deltog i elefant jakter
i Indien och uppfödde boskap på sin farm
i Kanada, vilket inte alltför överdrivet
intressanta stoff serveras i en behaglig och elegant
form. Liksom kungabiografer från tidernas
begynnelse söker Bolitho förklaringen till den
unge furstens slutliga misslyckande i hans
uppfostran. Prinsen av Wales hade rest
alldeles för mycket, menar författaren, och blivit
alltför bortskämd med en hel världs smicker
och uppmärksamhet, för att kunna anpassa sig
efter de fordringar, som ställas på en brittisk
monark.
Vad man emellertid är Bolitho tacksam för,
det är att han inte gör stort väsen av alla
de rykten om att prinsen av Wales som
konung ville driva en egen politik, föra en
personlig regering i strid med engelsk
författning. Att det funnits vissa kretsar både i
och utanför England, som hoppats på att så
skulle bli fallet, är ju mycket möjligt, men
att därför tala om någon konstitutionell
konflikt mellan konungen och hans rådgivare
synes vara helt obefogat. Hector Bolitho har
inte skrivit någon panegyrik över kung
Edward, tvärtom, han levererar då och då
en varsam kritik, som dock inte är av
farligare art än att han kan fortsätta att
porträttera det engelska kungahusets medlemmar.
Han säger exempelvis på tal om abdikationen,
att kungen ”visade sig vara i stånd att svika
landets krav för sitt eget hjärtas små
önskningar”.
Bolitho ger till sist med all rätt en eloge
åt den man som utgick med största hedern
ur abdikationskrisen hösten 1936, nämligen
premiärministern. ”Hur omdömena än må
falla om Baldwin”, skriver han, ”så mycket
är säkert, att han genom sin insats blivit en
av de stora premiärministrarna i Englands
historia. Han hade dittills aldrig varit någon
inspirerande gestalt, och han hade ofta väckt
löje genom den orubbliga indolens, som
tycktes behärska honom. Men nu hade han
helt plötsligt framträtt som en statsman av
stora mått. Det var egentligen helt enkelt
omöjligt att föreställa sig någon annan, som
så skickligt och med så liten skada för landet
och dess konung kunde ha lotsat dem båda
fram genom den oerhört svåra situationen.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
