- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1938 Årg. 7 Nr 1 /
69

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trotski, Leo, Mitt liv; Bolitho, Hector, Edward VIII; Gripenberg, G. A., Generalmajor Hans Henrik Gripenberg; Söderhjelm, Alma, Carl von Döbeln, anmälda av Bo Enander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

ro jalist ut i fingerspetsarna, en utomordentlig
regementschef, som med patriarkalisk
omvårdnad ledde sina tavastlänningar både i krig
och fred och stod alldeles fjärran från allt
vad politik hette. Gripenberg var nog en rätt
sällsynt gestalt i sin enkla rättframhet och
klara uppfattning av hederns bud i en krets
av filosoferande och intrigerande officerare
av Sprengtportens typ. Under Gustav HI:s
ryska krig vägrade han att vara med om
Anjalaförbundet och gjorde i stället sin plikt
med lysande tapperhet.

Under 1808—09 års krig visade han samma
egenskaper och Adlercreutz’ seger vid
Siika-joki var lika mycket Gripenbergs. Under hela
sitt liv hade han gett prov på de bästa både
personliga och militära egenskaper utan att
därför vara någon större militär begåvning,
lika litet som hans mer eller mindre
plikttrogna kamrater. Redan hans föregående liv
talar därför emot att han under de svåra
förhållandena i Norrbotten i mars 1809 inte
skulle ha gjort sin plikt till det yttersta. Inför
de ryska anbuden om kapitulation
sammankallade han enligt gällande instruktion sina
officerare till krigsråd. ”Go Herrar”, utropade
han med hetta, ”om någon ibland Eder finnes,
som vill att jag skall slåss, skall jag tag-mig
tusan Djeflar slåss, jag har slagits förr” och
underströk sina ord med ”ett ganska hårdt
handslag i det midt på golfvet i rummet
placerade bordet”.

Men Gripenberg fick aldrig något svar och
handlade därefter. Ansvaret för kapitulationen
i Kalix — att denna var oundviklig förefaller
nu tämligen säkert — vilade i hög grad på
överste August Fredrik Palmfelts tvetydiga
gestalt. G. A. Gripenberg har i sin fängslande
och stimulerande biografi åstadkommit något
mer än blott en övertygande rehabilitering.
Han har tecknat ett vackert porträtt av en
gustaviansk officer, som ville att hans
regemente i sin fana skulle föra devisen: ”Gud,
Konung, Fädernesland”.

*



Alma Söderhjelm har berättat, att hon,
innan hon beslöt sig för att skriva Döbelns
biografi, haft en känsla av att arbetet skulle
reducera den hjältegloria, som är fäst vid
hans namn. Men när hennes forskningsresultat
till sist förelågo samlade, insåg författarinnan,

att ”jag icke kunnat förändra den givna bilden
därför att varje hans tanke och uppsåt, varje
hans steg och handling, ha varit ägnade att
fullständiga den hjältebild vi haft av honom”.
Och sedan man läst Alma Söderhjelms
spirituella och på en kritisk och grundlig
källforskning byggda levnadsteckning, är man tvungen
att kraftigt understryka dessa ord.

Döbeln är en av det slutande
sjuttonhundratalets och det begynnande adertonhundratalets
mest fascinerande och mest sympatiska
gestalter i vår historia. Av omständigheter över
vilka han själv inte var herre, kom han
visserligen aldrig att spela någon central och
dominerande roll i vår historia. Och ändå undgår
nian inte att stanna i beundran inför denna
ridderliga, högt begåvade och bildade filosof
och krigare. Döbeln slutade visserligen sitt
i ordets bokstavliga mening växlingsrika liv
på de översta sociala trappstegen som general
och president i krigskollegium, men då han
aldrig sysselsatt sig med politik i likhet med
det övervägande flertalet av sina
officerskam-rater, utövade han aldrig något inflytande
varken på riddarhuset eller i regeringen. Han
är den vandrande riddaren, som till punkt och
pricka och under alla ödets skiftningar följer
sin djupt personliga och mycket originella
hederskodex.

Döbelns ungdomsår som fransk officer
i striderna mot engelsmännen i Indien äro
endast de ett strålande äventyr. Hans
omsorgsfullt förda journaler från denna tid ha
också skickligt utnyttjats av hans senaste
biograf. Under Gustav III:s ryska krig vann
han sina första utmärkelser i svensk
krigstjänst. Vid Porrassalmi 1789 fick han den
ryska kula, som för alltid gjorde honom till
’mannen med det svarta bandet”. Den
ohyggliga operation, trepanering, som han sedan
fick undergå, har han själv skildrat, lika
kall-blodigt och intresserat som en läkare. Men
sviterna av operationen fick han dragas med
hela sitt liv, och de ha säkerligen varit
bidragande till de våldsamma lynnesutbrott, om
vilka hans samtida ha så mycket att berätta.
Klokt och riktigt skriver Alma Söderhjelm, att
”när man talar om det svarta bandet, som
blev för hans samtid en beteckning och för
eftervärlden ett romantiskt emblem, glömmer
man lätt att denna bindel var krigsinvalidens
bittra märke, och att Döbeln i 35 års tid,
allt

69

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 18 19:54:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-1/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free