Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trotski, Leo, Mitt liv; Bolitho, Hector, Edward VIII; Gripenberg, G. A., Generalmajor Hans Henrik Gripenberg; Söderhjelm, Alma, Carl von Döbeln, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ro jalist ut i fingerspetsarna, en utomordentlig
regementschef, som med patriarkalisk
omvårdnad ledde sina tavastlänningar både i krig
och fred och stod alldeles fjärran från allt
vad politik hette. Gripenberg var nog en rätt
sällsynt gestalt i sin enkla rättframhet och
klara uppfattning av hederns bud i en krets
av filosoferande och intrigerande officerare
av Sprengtportens typ. Under Gustav HI:s
ryska krig vägrade han att vara med om
Anjalaförbundet och gjorde i stället sin plikt
med lysande tapperhet.
Under 1808—09 års krig visade han samma
egenskaper och Adlercreutz’ seger vid
Siika-joki var lika mycket Gripenbergs. Under hela
sitt liv hade han gett prov på de bästa både
personliga och militära egenskaper utan att
därför vara någon större militär begåvning,
lika litet som hans mer eller mindre
plikttrogna kamrater. Redan hans föregående liv
talar därför emot att han under de svåra
förhållandena i Norrbotten i mars 1809 inte
skulle ha gjort sin plikt till det yttersta. Inför
de ryska anbuden om kapitulation
sammankallade han enligt gällande instruktion sina
officerare till krigsråd. ”Go Herrar”, utropade
han med hetta, ”om någon ibland Eder finnes,
som vill att jag skall slåss, skall jag tag-mig
tusan Djeflar slåss, jag har slagits förr” och
underströk sina ord med ”ett ganska hårdt
handslag i det midt på golfvet i rummet
placerade bordet”.
Men Gripenberg fick aldrig något svar och
handlade därefter. Ansvaret för kapitulationen
i Kalix — att denna var oundviklig förefaller
nu tämligen säkert — vilade i hög grad på
överste August Fredrik Palmfelts tvetydiga
gestalt. G. A. Gripenberg har i sin fängslande
och stimulerande biografi åstadkommit något
mer än blott en övertygande rehabilitering.
Han har tecknat ett vackert porträtt av en
gustaviansk officer, som ville att hans
regemente i sin fana skulle föra devisen: ”Gud,
Konung, Fädernesland”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
