Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Trotski, Leo, Mitt liv; Bolitho, Hector, Edward VIII; Gripenberg, G. A., Generalmajor Hans Henrik Gripenberg; Söderhjelm, Alma, Carl von Döbeln, anmälda av Bo Enander - Fangen, Ronald, Allerede nu; Redan här, anmälda av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sedan sin tidiga mannaålder, led ett ohyggligt
lidande, som trasade till hans nerver, gjorde
honom dyster, melankolisk och lynnig, som
icke lämnade honom ro varken natt eller dag
och som störde hans både andliga och fysiska
välbefinnande”.
Trots sin lysande tapperhet och en militär
begåvning och bildning, som var vida
överlägsen flertalet av den gustavianska tidens
officerare, gick det långsamt för Döbeln med
befordringarna. Vid tiden för finska krigets
utbrott hade han endast avancerat till
sekundchef vid Nylands regemente. Men det långa
tidsavsnittet mellan 1790 och 1808 har lockat
Alma Söderhjelm till en både intagande och
övertygande teckning av en indelt svensk
officers liv i fredstid. Författarinnan har gett en
mycket roande skildring av Döbelns
förhållande till kvinnorna, vilka alltid betydde
mycket i hans liv. Hans brev till alla de
växlande föremålen äro ofta små konstverk,
raljanta och fyllda av filosofiska reflexioner.
Döbeln gifte sig aldrig. Hans båda söner
föddes utom äktenskapet, men han dyrkade
sina barn, och det brev, där han skildrai- den
yngstes död, är ett gripande, djupt personligt
dokument. Döbelns insatser under 1808—09
års krig har ju skildrats många gånger förut,
men knappast bättre än i denna bok. Mot
bakgrunden av all feghet och ynkedom tecknar
Alma Söderhjelm Döbelns ljusa, upphöjda
gestalt utan några starka ord, och därför blir
bilden alltmer verkningsfull.
Döbelns onåd hos Karl Johan under
koalitionskriget har också skildrats många gånger
förr, senast av Lars Tingsten, och detta
märkliga kapitel .av hans liv, som började med
dödsdom för subordinationsbrott och slutade
med benådning och presidentskapet i
krigskollegium, har inte lockat författarinnan till
någon omvärdering. Överhuvudtaget är
skildringen av Döbelns senare år ytterst
summarisk. Läsaren får en känsla av att här
skulle ännu mycket kunna tilläggas. Men Alma
Söderhjelm har trots sitt stora ämne förstått
koncentrationens konst, vilket är sällsynt, inte
minst då det gäller levnadsteckningar. Några
mindre inadvertenser ha inte undgåtts. Så var
den unge officer med vilken Döbeln förde sin
intressanta korrespondens som statsfånge på
Vaxholms fästning inte majoren J. H.
Anckar-svärd, utan den sedermera som liberal
oppositionsman bekante översten och
generaladjutanten C. H. Anckarsvärd.
Men misstag av denna art betyda intet mot
att Alma Söderhjelm med sin levnadsteckning
över Döbeln riktat vår biografiska litteratur
med ett i alla avseenden utomordentligt
värdefullt arbete. Alma Söderhjelm framhåller ofta
och med all rätt det djupt tragiska i Döbelns
liv. Han var för ung för att spela en roll
i Gustav HI:s glansdagar och han kom aldrig
att delta i Karl Johans reorganisationsarbete.
”Tiden som låg emellan tyckte sig inte behöva
honom annat än till att söka värna Sveriges
försvinnande ära. Han gjorde det ’efter sitt
enfalds förstånd’, som han själv ofta uttryckt
sig. Han gick fram enligt den gamle
björne-borgares metod, som gav honom idén till hans
valspråk: med ära, skyldighet och vilja.”
Bo Enander
Livtag
RONALD FANGEN: Allerede nu. Gyldendal.
Oslo. 9: 50.
— Redan här. Översättning av Sven Stolpe.
Bonniers. 8: 50.
Är upptagenhet av arbete en giltig ursäkt
för att människor kompromissa med sina krav
på en lösning av de personliga problemen,
vare sig dessa äro av psykologisk eller
metafysisk art? Ronald Fangen ställer frågan i sin
sista, stora roman och påpekar att det är en
vanlig men därför ingalunda giltig ursäkt.
Hans roman vill vara en sten, kastad i
slentrianens och vanans spegeldamm. Nu är en
författare liksom en präst i en särskilt gynnsam
position i här berörda avseende, eftersom hans
arbete till stor del sammanfaller med lösning
av mänskliga problem. För det stora flertalet
människor är det i stället så att de tillägna
sig en syn på sig själva och livsproblemen
under någon eller några särskilt mottagliga
perioder. Vanligen sker det i ungdomens
förberedelsetid till livsarbetet. Hos några behöver
eller kan det därvid uppnådda resultatet aldrig
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
